Månadens dokument

April 2019

I slutet av oktober 1948 fick de kvinnliga affärsinnehavarna i Jönköping samt köpmännens fruar ett brev med posten. Det var en inbjudan att möta upp på Grand Hotells klubbrum torsdagen den 4 november 1948 för att, som det stod i brevet, om intresse fanns få till stånd en Jönköpings Köpmannaförenings egen damklubb.

Att intresse fanns, därom vittnade den imponerande samling av inte mindre än 60-talet kvinnor som mötte upp denna kväll.

Fru Anna Antonsson från Eksjö var kvällens gäst och hon informerade deltagarna om sin egen klubbs tillkomst och arbete. Inspirerade av detta bestämde mötet att enhälligt bilda klubben. Det blev en god start med 52 medlemmar som antecknade sig.

Andra klubbmötet ägde rum redan den 22 november samma år och antalet medlemmar ökade till 75 stycken. Under detta möte antogs stadgar, vari klubbens ändamål noga angavs:

  1. Att arbeta för ökad sammanhållning inom köpmannakåren
  2. Att höja kårens anseende för att nå ökad respekt från allmänheten
  3. Att idka social verksamhet, huvudsakligast i form av gåvor såsom kontanter, kläder och mat. Den sociala verksamheten skall främst inriktas på f.d. köpmän och köpmänsänkor samt barn inom staden. I mån av tillgång och behov skall denna verksamhet utsträckas även utom Jönköpings stad.

Att döma av historiken verkar klubben levt upp till de angivna ändamålen. Beträffande det sociala arbetet följer här några exempel.

Kort efter bildandet sydde klubbens medlemmar 20 stycken kompletta baby-utstyrslar som skänktes till ett barnhem i Tyskland. Därefter började medlemmarna sy kläder till nödställda barn i Jönköping. Vid klubbens arbetsaftnar tillverkades ca 1000 plagg de tio första åren. Ytterligare omkring 600 plagg köptes in och delades ut.

Från 1950 hade klubben en faddertös, vars föräldrar var sjuka, som fick gåvor och kläder för runt 2000 kr.

Utöver detta ordnades årligen återkommande samkväm för gamla f.d. köpmän, julbjudningar på Borgarhem, adventskaffe på Kronikerhem, julblommor och matkorgar till gamla, sjuka och behövande.

1958 var klubbens medlemsantal 116.
Runt 80 stycken deltog vid 10-årsfesten som ägde rum den 25 oktober 1958.
Föreningen upphörde i mars 2011.

(Fritt formulerat ur Damklubbens 10-årsberättelse, Richard Fransson)

Här ett urval av fotografier från arkivet tillhörande Jönköpings Köpmannaförenings Damklubb

Mars 2019

Månadens dokument är en dikt skriven av sekreteraren till Askeryds Blåbandsförening vars 40-årsjubileum firades 29 mars 1931.

Ett gulnat dokument med handskrift. Texten är uppdelad i sex stycken.

Det ett och fyrati år nu räknas

Sen dess – den tanken

hos, en ädel mann

Sin rätta lösning fann.

I det att här på denna plats

En liten Blåbands här

må växa fram.

Som bliva till gagn

för både Hem och Land.


Under de många år som gått

Liksom en fyrbåk den städse stått

Trots växlingar av skilda slag

Den dock står fast.

Ty grunden som blev lagd

var stark, och ej så lätt den

rubbas kan.

Ty den ditt fäste alltid haft

uppå en högre makt.


Och nu i dag liksom fordomdags

En trupp – nu här, samlad är.

Till rådplägning över det

Som nu här äskas skall

För vår sak skall framåt gå

Men i första hand det höves oss

att göra räkenskap

För det pund som blivit oss betrott

– under nu gånget år.

En liten återblick över det

Som under året timat har

måhända det även önskligt är

Och då i första hand vi minnas

Den högtidsdag –

Till vilken – vi samlad var

För att hugfästa minnet utav

Vår förenings första dag

Och den man, som den oss skänkt


Ej heller glömdes de som –

troget stogo honom bi

Blan dessa några – ändå intill nu

Men nästa gång vi samlar var

Wår chef han bjöd till diskusition

Men då det arlade sig till revolution

Ty det några var som tänkte

Och som sade så

att vi hölle alltför mycke uppå

Religion


Så att de som önskar mera

Sosialt, ej riktigt kunna vara med

Det blev oro uti lägret här -.

Ty måhända skall den grund

 Vi byggt uppå, uti fyratiår

Nu störtas här omkull

Men då vill vi ej längre vara med

Då är det tid att lemna rum Och genast våra portföljer lemna inn

Ett gulnat dokument med handskrift. Texten är uppdelad i sex stycken.

Så nästa gång vi samlad var

Det märktes åter lugn

Och vår chef han läste och talte så

Du älska skall din nästa-

Som dig sjelv – om så vi gör

Ett bättre samförstånd

Helt säkert ernås kan

Sen dess – vi rätt ofta diskuterat

Uti den bästa enighet.

En annan tanke dock ofta –

Welat komma fram

Man vår förening velat 

Dela upp – i tvenne led

De vita och de mörka får

Och för det vit lamm,

Det sig faller något svårt

Att på djupet kunna tränga ned

Uti de frågor som ställas fram

Men den som vår grundlag

Rätt noga studerat få

Ej ett ord där så tyda kan

Att det minsta stoff. –

Till ett sådant upphov gives

Ty skulle där så något slätt

Då hade vår förening – ej

Den ålder och den framgång haft Ty förfelat ock då dess högsta ideal.

En vacker sommardag

Wid assjöns strand vi även minna

Där på en historisk plats

Under ekars och björkar hägn

Bygdens ungdom i läger slagit ann

Och på en glänta uti hopen

Man såg musiken –

Och – Prelaten.

Som höll Högtidstalet.

Men något där bakom

Wid den stora Ekens stam

Där även sågs en man –

Med huvud högt i djupet –

Tankar sig försänkt

Men när till sist han äskar ljud

Uti minuter endast fem

–  Er tid mitt herrskap

Jag önskar ta på känn.

På denna korta stund

Mången lärdom till oss trängde fram

Från den vise mannens mun

Som sent nog glömmas skall.

Wår nye ombudsman

Oss även hedrat med besök

En hans önskan, – Till oss var

En ny medl var – Till nästa vår

Då jag ibland – eder åter står.

Ett gulnat dokument med handskrift. Texten är uppdelad i sex stycken.

Om från matriklen ni höra vill

Wid årets början en 8 o en 0 står

Och sen det fjorton är

Som nog tenkt så här

De tyckas ganska trevligt ha

Dessa – med det lilla märket blå

Wi fråga vill – får vi bli med

Och svaret blir – Wälkomna

Att stå ett slag, för nykterhetens lag


Men talet sju det är

Som under året sagt farväl

Men kanhända på den ort

Där de byggt sitt nya bo

En matrikelbok där även finns

En det är som ej längre

Will oss vara med.

En man vars stämma ljöd –

Med kraft genom döden lemnat oss


Skenet ifrån norr i tio Hem

Under julen trängde in.

Men organet bandet blå endast ute

Bidrag sänts till offer

Och till förbund

Grändens oskuldsfulla små

Ej heller glömts i år.

För att kassan stärka

Paketer skänkts och sålts.

(Enär de första skrivna blad

Slumrat uti glömskans djupa hav)

Som en viss dunkelhet omkring

De första skrivna blad uti –

Wår förenings första verksamhet

Sig alltid lägrat har

Men nu för alltid, den skingrad är

Ty uti en gömma –

Hos ett lärarpar

Den lilla skatten – dold –

Ej – längre ligger kvar.


Där för kan man nu

Alltmera korekta svar nu få

Än de som våra äldste, utur

Sitt minne oss kunna ge

Och bättre blir för den

Som för sig förelagt – att

Nästa gång det halva Ceklet –

Falla in – En önskad

Minnesruna ställa fram.


De som uti styrelsen

Uti många år nu stått

De önskar nu sitt avsked få

Och att nya män här

Idag av eder väljas in

Till dem vår önskan

Wi redan bringa

Må Lycka framgång

Troget stå eder bi.

Å styrelsens vägnar i jan. 1932.

                           Sekreteraren

Februari 2019

Vinterbilder ur Smålands Folkblads bildarkiv från 1965 års Jönköping.

Januari 2019

I Eksjö Folkets Hus Förenings styrelseberättelse för år 1944 står att läsa:

”Styrelsen för Eksjö Folkets Hus förening u.p.a får härmed avgiva följande styrelseberättelse för det gångna verksamhetsåret. På förslag av Järn- och Metalls avdelning i Eksjö kallade F.C.O i Eksjö till ett sammanträde, som avhölls i Godtemplarhuset i febr. 1943. Därvid upptogs till diskussion bildandet av en Folkets Hus förening i Eksjö stad. Efter en längre debatt beslutades att tillsätta en kommitté, som skulle bestå av ett ombud från varje förening inom staden med Fakliga Centrals ordförande som sammankallande. När respektive föreningar utsett sina ombud, avhölls ett sammanträde i Verdandilokalen.”

Detta är upptakten till en utdragen kamp för föreningen att få till stånd ett Folkets Hus i Eksjö med ändamålsenliga lokaler. I styrelseberättelsen för 1945 redogör föreningen för att man under året köpt Templarsalen av NTO Enighet för en summa av 50 000 kr samt inventarierna för 1000 kr. Styrelsen tillägger dock att köpet av denna fastighet endast ska ses som ett led i föreningens utveckling: ”…så att i en snar framtid ett nytt och tidsenligt Folkets Hus kan anskaffas och tidsenliga lokaler kan ställas till stadens föreningars förfogande.” 

Vid fortsatt läsning framgår att lokalen verkar vara i stort behov av renovering och lämnar en hel del att önska när det kommer till både uppvärmning och sanitära anläggningar. Något år senare visar det sig också att lokalen inte kan tillgodose de många hyresförfrågningar Folkets Hus-föreningen får in från andra föreningar.

Men föreningen har alltjämt gott hopp om framtiden och längre ner i 1945 års berättelse står följande: ”Till sist vill styrelsen uttala den förhoppningen, att det blir mera fart på andelsteckningen så att vi i en snar framtid kan förverkliga allas vår dröm – ett modernt och tidsenligt Folkets Hus som uppfyller alla de krav och fordringar vår demokratiska tid kräver. Ett Folkets Hus till stadens och föreningslivets bästa.”

Exteriörbild på Folkets hus i Eksjö

Redan 1946 uppstår en möjlighet att sälja Templarhuset till Eksjö Mejeriförening till en summa av 85 000 kr och samtidigt av disponent Sandberg, Nässjö, inköpa Godtemplarhuset för en summa av 91 500 kr.

Men hela affären går om intet. Templet Enighet opponerar sig och menar att Folkets Hus-föreningen ej haft rätt att försälja fastigheten då de inte begärt lagfart på fastigheten inom föreskriven tid. Det hela utvecklar sig till en rättstvist och den 15 september 1947 återlämnas fastigheten till Templet Enighet.

Det finns mycket mer att skriva om detta och vad som händer åren därpå. Den som är intresserad kan pussla ihop den långa och ganska invecklade historien utifrån de protokoll och styrelseberättelser som finns i arkivet. Men i denna text hoppar vi några år framåt och landar i ett pressklipp ur Smålands Folkblad från den 25 januari 1954 med rubriken ”Eksjö stad har sluppit billigt undan en kulturell förpliktelse”. Pressklippet sitter limmat i en av föreningens protokollböcker och är ett referat från invigningen av Eksjö Folkets Hus lördagen den 23 januari 1954. En högtidsstund för föreningen fylld av musik, tal och gåvor. Karl Kilbom, före detta riksdagsman, håller ett högtidstal vid detta tillfälle där han inleder med orden: “När man ser det Folkets hus och den teatersalong som Eksjö har fått i dagarna, så ville jag gärna säga herrarna i stadsfullmäktige att ni sluppit undan en oundviklig kulturell förpliktelse fantastiskt billigt.” Orden går att koppla till föreningens långa strävan efter ett Folkets hus och att måhända kunde kommunen och de styrande i staden varit mer stöttande och behjälpliga i detta avseende.

Om huset

Fastigheten byggdes 1904 av IOGT-föreningen. Så småningom såldes fastigheten till en privatperson som under många år drev en bilverkstad i lokalerna. Först därefter köptes den av arbetarrörelsen till Eksjö Folkets Hus.
År 1987 såldes byggnaden och man köpte ”gamla” församlingshemmet på Läroverksgatan som därefter blev det nya Folkets hus.

Bild från Folkets Hus i Eksjö. Fredrik Johansson till höger tar emot en gåva.
Bilden tagen i Eksjö Folkets Hus vid invigningen den 23 januari 1954.
Exteriörbild på Folkets hus i Eksjö
Exteriörbild på Folkets hus i Eksjö

December 2018

Porträttfoto på man i 60-årsåldern.
En av de 17 ursprungliga medlemmarna, köpman Ernst Axfors.

Tranåsortens Biodlareförening bildades 1912, hela 6 år tidigare än länsförbundet. Vid starten bestod föreningen av sammanlagt 17 biskötare.

1962 var det 50-årsjubileum. Detta år var också ett av de dittills mest lönsamma åren för hela länets biodlare. Honungsförsäljningen under sommarmånaderna, som tidigare år varit närmast obefintlig, översteg detta år även de tidigare årens toppmånader.

Under jubileumsåret var det 82 medlemmar i föreningen, varav ett 90-tal närvarade på själva festen. Deltagarna bjöds medtaga ”det allra bästa humöret”, och firandet ägde rum i Ungdomsgården i Tranås. Det var filmvisning, servering, musik, och de närvarande bjöds att fritt hålla tal och berätta om sina minnen. Det lottades ut ”fin-fina fruktkorgar” och hölls även en paketauktion med paket som medtagits, ett från varje familj. I samband med firandet delades även veterantecken i form av guldnålar från riksförbundet ut.

Vid 55-års årsmöte förekom denna text:

”År 1912 tillkom denna förening och 17 biskötare lade grunden till den allmännyttiga verksamheten som biodlarna i samarbete med sina bin utfört under de gångna 55 åren. Biodlingen är en stimulerande och fascinerande sysselsättning som människor med fritidsproblem borde pröva, och säkert är att den som en gång fått intresset riktigt väckt för denna så rikt givande fritidssysselsättning förblir biodlare så länge han kan och orkar. Vi får väl tacka de blomtrogna bina för att naturen omkring oss ser ut som den gör, varje växtart fortsätter praktiskt taget sin tillvaro i oförändrat skick, färgnyansen hos blommorna kan genom korsning förändras men arten fortlever. Många fler än som är fallet skulle säkert varit borta om pollinering genom binas medverkan ej skett. Då vi nu ser tillbaka på de år som gått finner vi att växlingar förekommit. Hade föreningen 17 medlemmar vid starten hade den 117 då den var på toppen. Mycket hade då hänt: två världskrig hade rasat med alla de restriktioner som följer med, då förbindelsen med andra länder blir bruten. Sockerransoneringen födde fram biskötare eller riktigare biägare. Många av dessa var inga riktiga biodlare men eliten blev kvar och fortsätter sin utomordentligt fina utövning utan att i första hand tänka på vinsten. Hoppas, mer eller mindre besvikelser och åter hoppas, det är biodlarens växlande men spännande upplevelser. Varje vår hoppas och varje höst summera resultatet, många kg härlig honung har härvid räknats in.

Föreningens ledning har under alla åren legat i händerna på några få personer intresserade ansvarskännande. På över 50 år hade föreningen endast tre ordförande och nu har den fjärde påbörjat sin period. Medlemsantalet har under en följd av år gått ner beroende på att gamla biodlare lägger ner verksamheten och rekryteringen motsvarar ej avgången. 70-talet medlemmar har dock fortfarande intresset på helspänn och en o annan ny ammas upp och så går biodlingen vidare till fromma för land och folk, stimulerande avkoppling för jäktande nutidsmänniskor. Vi hälsar nya medlemmar välkomna, sök er ut från gatans illaluktande motoravgaser och till naturens underbara värld bland blommor och bin.

En som hållit igång i 55 år.”

Sannolikt är det föreningens första ordförande som skrivit texten, då han 1962 var en av de personer som fick mottaga medalj och av dessa den enda som hållit på sedan starten.

Biodlare, okänt år.

1968 hade länsförbundet sitt eget 50-årsjubileum, till vilka festligheter föreningen i Tranås, tillsammans med övriga lokalföreningar, var bjuden. Efter en utflykt till Lyckås började festen i restaurang Backgården. Det var supé, musik, tal, dans, och lyckönskningar. En minnesskrift som tryckts i 1000 exemplar utdelades, en till varje förening, och såldes därefter för 1.50 kr styckvis. Förtjänstmedaljer i silver delades även ut. Till festen serverades ”Sandvichs, kyckling, glass och kaffe”.

Tre män håller upp jubileumsskrift.
Vid föreningens 75-årsfirande.

Inbjudan till festen lydde följande:

”Bigubbar. Hör upp… Här manas till stor ”svärm” F E S T. Tag din ”Drottning” i vingen och häng med i svärmen under munter sång. Låt minnena flöda från de gångna verksamhetsåren under gemytlig festlig samvaro.”

2012 firade Tranåsortens Biodlarförening 100 år, och 2015 valdes den första kvinnliga ordföranden.

Fem män böjda över ett bord på vilket ett mikroskop står.
Lektioner i mikroskopsanvändning. Med mikroskopet undersöktes sedan vilken åkomma som plågade bina.

Vid pennan, Sebastian Karlberg

November 2018

Den 13 november 1941 hade Bokbindareförbundets avdelning 4 Jönköping möte på café Gillestugan som låg på hörnet Klostergatan / Kungsgatan i Jönköping.  På dagordningen stod uppenbarligen även fotografering. Ordföranden i lokalavdelningen var Folke Nilsson. I avdelningens protokoll står att läsa att förbundsordförande Gunnar Jansson överlämnade förbundets hedersmärke i silver till avdelningens äldste medlem, Karl Pettersson. Troligen en av männen på första stolraden.

Vid pennan, Richard Fransson

Ca 45 personer uppställda för fotografering i en cafélokal.
Banjo och fiol torde livat upp mötet på det gamla caféet Gillestugan i Jönköping.

Oktober 2018

Fotografi ur arkiv Eksjö socialdemokratiska arbetarekommun (1) som bildades 1902 och upphörde 1974. Innefattade Eksjö med landsförsamling. Vid omorganisationen 1974 bildades Eksjö socialdemokratiska arbetarekommun (2) som omfattar hela Eksjö kommun.

Lockout  är en stridsåtgärd där en arbetsgivare utestänger anställda från deras arbetsplats och används normalt i samband med förhandlingar om nya avtal. Den är endast effektiv om arbetsgivarna är organiserade, men kan då snabbt bli omfattande eftersom den ofta berör alla anställda inom ett visst fackligt område.

I Sverige var lockout en effektiv åtgärd för arbetsgivarsidan vid exempelvis storstrejken år 1909 och metallstrejken år 1945.

Vid pennan, Richard Fransson

Svartvitt foto på ett tjugotal män i olika åldrar uppställda för foto. I bakgrunden skog.
Information i anslutning till fotografi: “Förkämpar samlade till möte i Guds fria natur under lockouten år 1905 i Bruzaholm. I främre raden fr. v. Viktor Svensson, Karl Burman, Karl Wennerlund, Hjalmar Pettersson, August Lagerberg, Edvin Pettersson, Leonard Sjödin, Albin Sjödin, Hjalmar Gräns, Axel Ekholm samt avdelningens förste ordförande Johan August Lindström. I bakre raden fr. v. Knut Liljeblad, Karl Ekholm, Emil Eriksson, Karl Granath, Gustaf Henriksson, Axel Henriksson, Arvid Henriksson, Claes Henriksson, Hellkvist, Pettersson och Hammarström.”

September 2018

Svartvitt fotografi på fotbollslag i randiga tröjor. Fem stycken står och sex stycken sitter framför.

Detta är ett av många fina fotografier som finns i Habo IF:s arkiv. Bilden föreställer Habo IF:s fotbollslag den 3 maj 1931 efter seger med 4-2 mot Sandhems IF. Habo IF bildades 1926.

Augusti 2018

Frälsningsarméns Hornmusikkår i Jönköping brukade någon gång varje år ordna en övningshelg då de inbjöd någon av rörelsens mer välkända musiker att leda densamma för att ge ny inspiration till musikanterna.
I augusti 1976 hade man satsat på en hel veckas övning och till denna inbjudit en av Englands kändaste och mest anlitade dirigenter som ledare. Stanley Boddington räknas vid sidan av Harry Mortimer som en av de mest uppskattade Brassdirigenterna i England. Han var under många år orkesterledare för the GUS (Footwear) Band med vilket han bland annat vann sex nationella mästerskap och dessutom världsmästerskapet 1971. I sina yngre år tillhörde han Frälsningsarméns musikkår i Kettering. David Thompson, dåvarande borgmästare i Kettering, hade en gång i tiden varit elev hos Boddington och följde av eget intresse med Boddington till Jönköping vid detta tillfälle. Fotografierna ingår i Frälsningsarméns omfattande bildsamling som förvaras på Jönköpings läns folkrörelsearkiv.

För att läsa mer om the GUS (Footwear) Band och Stanley Boddington rekommenderas följande sida (länken öppnas i nytt fönster):

http://www.thegusband.com/index.php

Juli 2018

En grupp kvinnor på semesterhemmet ”Mors Vila” vid Vista kulle (Bergsäter, Skärstad). Byggnaden är omgiven av buskar och träd. Framför verandan poserar en stor grupp kvinnor, även på balkongen ses några av gästerna.
På bilden ses semesterhemmet ”Mors Vila” vid Vista kulle (Bergsäter, Skärstad). Bilden är tagen i juli 1938.

Bakgrund Vita Bandet

Vita Bandet, engelskt namn Woman’s Christian Temperance Union (WCTU), är en ekumenisk kvinno- och nykterhetsorganisation med ursprung i USA.

WCTU grundades i december 1873, som en utväxt av det så kallade Kvinnornas korståg under vintern 1873–1874, där kvinnor träffades i kyrkor för att be och därefter marscherade till barer och uppmanade ägarna att stänga dem. De första orter där organisationer bildades var Hillsboro i Ohio och Fredonia i New York. De som sympatiserade med rörelsen knöt ett vitt band runt armen, och på så sätt skapades WCTU:s symbol.

Sommaren 1874 började man diskutera en nationell organisation, och i november 1874 bildades The National Woman’s Christian Temperance Union vid ett nationellt konvent i Cleveland, Ohio. Ordföranden 1874–1879 var Annie Turner Wittenmyer. Hon efterträddes 1879 av Frances Willard, som stannade på posten till sin död 1898. WCTU:s internationella organisation, World’s Women’s Christian Temperance Union (WWCTU) bildades 1883.

Vita Bandet i Sverige

Svenska Vita bandet bildades ursprungligen 1897, men utan kontakt med WWCTU. Den första föreningen som utgjorde en svensk avdelning av WWCTU bildades på Östermalm i Stockholm 12 september 1900 på Emilie Rathous inbjudan. Den 28 oktober 1901 bildades en nationell centralstyrelse. Året därpå blev föreningen allmänt känd genom det första nordiska mötet som hölls på Emilie Rathous initiativ. Där underströk hon kvinnans sociala ansvar. Samma år hölls stora rösträttsdemonstrationer över hela Sverige, i Stockholm bildades den första föreningen för kvinnans politiska rösträtt och inleddes en omfattande kampanj mot den lagligt reglerade prostitutionen.

Vid nyår 1903 öppnades Vita Bandets första byrå, en period av intensiv upplysningspropaganda igångsattes, och en social verksamhet av dittills oanade mått påbörjades. Inom kort hade hundratals lokalföreningar och över 200 fredsföreningar bildats. All denna verksamhet hade Emilie Rathou som Vita Bandets generalsekreterare att besöka, informera, inspirera och på olika sätt bistå. Dessutom redigerade hon under flera decennier Vita Bandets periodiska skrifter och höll ännu på ålderdomen inspirerande föredrag om föreningens tillkomst, verksamhet och mål.

Vita Bandet bedrev kursverksamhet för kvinnor och gav utbildningar i teoretiska och praktiska ämnen, exempelvis till barnsköterska och inom samhällskunskap. Man startade barnkrubbor, semesterhem för kvinnor, sommarkolonier för barn och mödrahem för nyfödda. Organisationen agerade även politiskt som lobbyist, och skrev förslag till motioner och skrivelser. Ofta handlade det om alkoholpolitik och kvinnors rättigheter.

Det är Emilie Rathous förtjänst att Vita Bandet har en väldokumenterad historia utgörande en viktig del av svensk kvinnohistoria.

[Texten är hämtad från Wikipedia:  https://sv.wikipedia.org/wiki/Vita_bandet#Historik ]

Avdelningen Vita Bandet Jönköping bildades 1907.

Juni 2018

Eksjö Folkets Parkförening bildades 1920. En av parkens initiativtagare var riksdagsman Karl Lundberg. Även om drivkraften till att bilda en park hade sin upprinnelse i arbetarnas spirande självkänsla och behov av egna förströelseformer, så utmynnade ansträngningarna så småningom i en samlingsplats inte bara för arbetarrörelsens folk utan en verklig folkpark där alla kunde mötas utan hinder. Under våren 1920 beslöt man sig för att köpa Eksjö Socialdemokratiska vänsterkommuns festattiraljer för 900 kronor i Hörbergs hage. Vid ett möte i Eksjö den 26 mars 1920 kunde man konstatera att ett fyrtiotal medlemmar köpt ett åttiotal andelar, vilket betraktades som tillräckligt för föreningens bildande.

Man hade således bildat en förening, men allt gick inte lika friktionsfritt i början. Husarerna och infanteristerna i stan drog tydligen inte alltid jämnt…

I protokollet för den 9 september står att läsa: “På grund av att oenighet uppstått mellan K 4 och I 21 och det kommit till parkstyrelsens kännedom att I 21:s beväring utmanat K 4:s beväring i Folkparken eller dess närhet för att etablera slagsmål vid den dansafton, som styrelsen tänkt avhålla lördagen den 13 september, beslutade styrelsen att ej avhålla någon dansafton nämnda datum.” Om det verkligen blev något slagsmål förtäljer dock inte protokollet. (Texten ovan består till större del av några omarbetade stycken ur Eksjö Folkets Parks jubileumsskrift 1920 – 1945).

Efter ca 3 år ombildades föreningen till Byggnadsföreningen Folkets Hus och Park, vilken bestod till 1945, då den åter blev Eksjö Folkets Parkförening efter diverse utvidgningar och byggnationer. Fotografiet nedan torde vara taget inne i teatersalongen, som genom en tillbyggnad 1942 utökat antalet sittplatser till 492 stycken. Föreningen upphörde 1991.

Maj 2018

Något suddigt svartvitt foto över folksamling på ett torg. I mitten finns ett en talarstol och ett antal fanor. I bakgrunden skymtar bebyggelse.

April 2018

Kretsmöte i Värnamo påskdagen den 16 april 1922 med bland annat NOV. Logen 1256 Verdandi (Skillingaryd) och NOV. Logen 624 Fram, Värnamo, musikkår. Logen 1256 Verdandi bildades 1921 och upphörde 1963. Logen 624 Fram bildades 1907.

Bilden är tagen utanför IOGT:s ordenshus i Värnamo. Fotot är inlämnat till Folkrörelsearkivet av Gunnar Blansch. Som andra person i andra raden från vänster ses Evald Blansch, som emigrerade till USA 1924.

Svartvitt fotografi. Ett sextiotal människor samlade framför en vit tvåvånings träbyggnad med liggande panel. Byggnaden förefaller vara L-formad. Människorna är samlade i fyra rader. Längst fram sitter man ner på marken. Många har instrument. I bakgrunden ses ett standar.

Mars 2018

Fotografi ur Tabergs Bergslags Hembygdsförening arkiv som förvaras på Folkrörelsernas arkiv i Norrahammar. Fotografiet är en gåva från Oskar Johanssons dödsbo till Hembygdsföreningen.

“Det första stationshuset byggdes av trä i samband med att den första järnvägen i Värnamo, linjen från Halmstad, öppnades 1877. I villkoren för Skåne – Smålands järnvägs anslutning ingick bl.a. att denna järnväg skulle bygga ett nytt stationshus. Den nya byggnaden stod klar 1899. Det gamla stationshuset flyttades och byggdes om till bostad för banmästare och logement för överliggningspersonal.”
(Texten är hämtad från Banvakt.se, en webbplats om banvakter och banvaktsstugor i Sverige Länken öppnas i nytt fönster.)

Svartvitt fotografi tagen från en höjd. I förgrunden växlighet, därefter järnvägsspår och därefter en perrong med en tegelbyggnad på vilken en skylt med texten "Värnamo" sitter. I bakgrunden bebyggelse och i fjärran skog.
Vy över Värnamo station, okänt år.

Februari 2018

Fotografier ur arkiv tillhörande Svenska Träindustriarbetareförbundet avdelning 12, sektion Aneby som förvaras på Jönköpings läns folkrörelsearkiv.

Vill ni veta mer om hur man sätter ihop en smördrittel så kan ni gå in på Bygdeband – lokalhistoria på webben. Länken öppnas i nytt fönster:

http://www.bygdeband.se/bildgalleri/2327835/sverige/skane-lan/horby/horby-forsamling/horby-museum/gunnar-nilsson-visar-hur-man-tillverkar-en-smordrittel/

Januari 2018

December 2017

Nedanför denna text finns bilder på några av de handlingar ur den dokumentlåda som murades in den 10 juni 1927 vid en offentlig grundinvigningshögtid i samband med att Frälsningsarmén i Vetlanda byggde nya lokaler.

I dokumentet ”Dokumentslådans innehåll och historik” kan man bland annat läsa att:

”…grundinvigningsceremonin leddes av Brigadör Gustaf Friberg, D.O. i Smålands Div., i närvaro av kårens B.O. Adjutant och Fru J. Hafvenstein samt kårens soldater och ett stort antal närvarande av stadens befolkning. ”

Vidare framgår det av dokumentet att i lådan lades diverse gällande mynt, ett exemplar av Frälsningsarméns publikationer och ett exemplar av Hvetlanda-Posten och Hvetlanda Tidning.

Utöver dokumenten från lådan finns det dessutom två fotografier av rivningen av det gamla huset och tre husritningar över den nya lokalen.

Raserad byggnad.
Gamla lokalen under rivning 19 maj 1927.

Två män lägger pannor på ett tak på ett vitt tvåvåningshus. Mot ena väggen står en stege.
Gamla lokalen under rivning 17 maj 1927.

Husritning sedd från sida, från gavel och ovan. Vita streck mot blå botten.
Ritning till nya lokalen 4 april 1923.

Husritning från ovan. Vita streck mot blå botten.
Ritning till nya lokalen 4 april 1923.

Husritning framifrån och från sida. Vita streck mot blå botten.
Ritning till nya lokalen 4 april 1923.

Dokument med beskrivning av omständigheter kring inmurande av dokumentlåda och dess innehåll från 10 juni 1927.
Sida 1 av dokument rörande dokumentlåda.

Dokument med beskrivning av omständigheter kring inmurande av dokumentlåda och dess innehåll från 10 juni 1927.
Sida 2 av dokument rörande dokumentlåda.

November 2017

Två fotografier ur arkivet tillhörande Gislaveds Fackliga Centralorganisation (FCO) som förvaras på Jönköpings läns folkrörelsearkiv. Organisationen bildades 1934 och upphörde 1970, då den sammanslogs med Anderstorps FCO och Reftele FCO till Västbo FCO. Västbo FCO upphörde 1976.

Ett femtontal kvinnor i kjol och blus står på en scen och sjunger. I bakgrunden hänger fanor. Nedanför scenen sittande publik.
Från Gislaveds FCO:s 20-årsjubileum. Bilden togs vid ett familjekväm i Folkets Hus den 3 november 1954. Inga Thorsson, kvinnoförbundets ordförande talade och kvinnoklubbisterna medverkade med sång. Omkring 350 personer deltog i mötessammankomsten.

Oktober 2017

Ur Historik från Logen 745 Oscars 50-årsjubileum 1946:

“Ett litet samhälle i slutet på 1800-talet.

Skillingaryd, handelscentrum för en stor landsbygd och känt för sina regementsmöten, var inte något stort samhälle i slutet av 1800-talet och det lilla som man hade att bjuda på i förströelse- och nöjesväg var inte av det uppbyggliga slaget. Järnvägsstationen och främst krogarna blevo därför livligt besökta fritidstillhåll. – I spriten fann man tydligen någon sorts utlösning för de nöjen man saknade. Det var ingen ovanlighet att hela vagnslaster, lastade till brösthöjd med sprit, kunde finna sin adress i Skillingaryd. Nykterhetstillståndet var mycket dåligt.

Men nykterhetsverksamheten hade inom landet börjat röra på sig. Som svampar ur jorden växte den ena nykterhetslogen efter den andra upp och naturligtvis spred sid denna rörelse också till Skillingaryd. På 1880-talet bildades en IOGT-loge. Den levde dock inte så länge och det dröjde ända till år 1896 då man den 1 december bildade Grundlogen 745 Oscar av NGTO.”

Svartvitt foto på nittion män och kvinnor uppställda för fotografering i fotoataljé. I bakgrunden skymtar en blek fondvägg dekorerad med växter och pelare.
Sammanslagningsbild på Logen Oscar 1922. NGTO och TO blir NTO. Sittande från vänster: Lisei Pettersson, Viktoria Högberg, C.G Högber, Musikfanjunkare J.A. Karlsson, J.A. Blanch och Karl Engvall. Stående från vänster: Birger Andrén, Ebba Pettersson, David Djerv, Eva Sjölin, Viktor Ljung, Hartvig Karlsson, David Larsson, Karl Källgren, Erik Lindgren, Agnes Engvall, Edit Sjölin, Karin Ousbäck och Valborg Andrén.

September 2017

Den 15 juni 2017 inkom till Folkrörelsearkivet ett antal arkiv från Polismyndigheten i Jönköping, däribland ett litet arkiv från Jönköpings Polisbefälsförening. Bland arkivhandlingarna finns ett kvitto på 100 riksdaler från 1857 från Brännvinsutskänkningsbolaget (Se bild nedan.) Pengarna var avsedda att tjäna som ett lönetillskott till polispersonalen i Jönköping.

Bolaget som reglerade brännvinsutskänkningen i Jönköping hade gått med god vinst under koleraepidemierna (1834 och 1857) och ränteavkastningen fick enligt bestämmelserna användas till allmännyttiga ändamål.

Utöver att donera pengar till polisen bekostade Brännvinsutskänkningsbolaget även vad man kan kalla för Jönköpings första prydnadsverk, nämligen fontänen i nuvarande Rådhusparken. Fontänen inköptes 1866 till en summa av 3000 riksdaler och skänktes till Jönköpings stad. Under flera år diskuterades placeringen av fontänen, en del tyckte att den skulle placeras på Hovrättstorget – eller Stora torget, som det då kallades. Till slut invigdes dock fontänen på nuvarande plats under högtidliga former den 17 juni 1872.

Enligt vissa uppgifter (Gudmundsgillet 1930 s. 65) avgjordes inte placeringen av fontänen definitivt förrän 1877.

Gulnad papperslapp med snirklig svart handskrift.
Fjerde qvartalets, Brännvinsutskänknings-Bolagets lönetillskott till polis-personalen härstädes Etthundrade Riksdaler banco äro till utdelning bekomne, qvitteras Jönköpings polis-kontor den 21 december 1857 E.L. Källström

Juli 2017

Under juni har SAAB:s verkstadsklubb lämnat in sitt arkiv till Folkrörelsearkivet. Stort tack till Conny Holm för den välordnade leveransen som bland annat innehöll den här fina affischen som torde vara från 1950-60-talet.

Gulnad affisch från 1950-60-talet med ett flygplan längst upp. Affischen informerar bland annat om att Verkstadsklubben kommer hålla möte fredagen den 3 oktober i Furusalen i Folkets Hus, då kommer ombudsman Henriksson tala om sin resa i Sovjet.
Affisch ur arkivet tillhörande Verkstadsklubben på SAAB.

Juni 2017

Ett stort tack till Marianne Harrysson-Svensson för alla de fina fotografier hon skänkt till Folkrörelsearkivet! Några av fotografierna rör “gamla” Jönköpings Motorklubb där Mariannes pappa, Harry Nilsson, satt som ordförande under flera år.

Jönköpings Motorklubb (JMK) ombildades 1944 genom en sammanslagning med andra klubbar. I jubileumsskriften 1944-1994 (s.9) kan man läsa följande:

“Före det andra världskriget fanns tre motorklubbar i Jönköping. Det var Jönköpings Automobilklubb – JAK – den “fina” klubben med O- och T-tävlingar för bilar och mc på programmet, bl.a. den årliga återkommande “Vättern Runt”. Det var JMK, var medlemsmatrikel upptog litet mer “vanligt” folk som sysslade med samma sorts tävlingsverksamhet. Detta var den enda klubb som höll verksamheten igång under krigstiden, fast på sparlåga förstås. I mars 1941 hölls t.ex. en gengastävling på Munksjön.

Slutligen var det SMK, som var en sammanslagning 1933 av dåvarande Svenska Motorklubbens jönköpingsavdelning och Motormännens Riksförbund i Jönköping. Det var SMK som varje påsk körde “Klevalidsloppet” på den gamla landsvägen Huskvarna-Lekeryd och på senare år i Norra Kleven, en av SMK för egna medel bekostad väg uppför det mäktiga stupet norr om Junexfabriken i Huskvarna.

Legendarisk tävlingsledare var den något häftige byggmästaren Enoch Lindén, om vilken det påstås att han vid hot om förarstrejk sade:

“Jag ska köra tävlingen med eller utan förare.”

JAK var med i KAK:s Landsförbund och dess sekreterare Folke Sigholm besökte i februari 1944 JAK för att söka blåsa nytt liv i verksamheten. JAK:s sekreterare, bilbesiktningsmannen Ivar Molin, förde då åter fram en gammal tanke om sammanslagning av stadens tre motorklubbar. Man beslöt att kalla representanter för klubbarna till ett möte redan 28 februari. Då var det förutom Folke Sigholm även KAK:s generalsekreterare H. Bucht närvarande och alla var överens om en sammanslagning.

Kommittén som bildades bestod av från JAK ingenjör Ingvar Molin och fabrikör C.A. Gawelli, från JMK skolvaktmästaren Edvin Andersson och verkmästare Gustaf Landgren och från SMK byggmästare Enoch Lindén och poliskommissarie Ernst Gustafsson. Den sistnämnde blev ordförande och Molin sekreterare i kommittén.

Tre sammanträden hölls och man beslöt kalla till ett allmänt möte den 30 maj 1944. Man föreslog också inträdesavgift med 5 kr och årsavgift med 8 kr varav 3 kr skulle gå till KAK:s Landsförbund. Man annonserade i lokalpressen och sände ut 200 inbjudningskort.

Vid denna tidpunkt fanns det 80 000 motorfordon igång i Sverige och alla drevs med gengas. Men det rullade cirka 3 miljoner cyklar i detta land som var helt isolerat från yttervärlden.

Det kom 44 personer till mötet, som beslöt bilda Jönköpings Motorklubb. Namnet Jönköpings Motorfordonsklubb förkastades.”

Ett tjugotal personer på motorcyklar framför ett putsat stenhus. En del av motorcyklarna har sidovagnar i vilka barn sitter.
Jönköpings Motorklubb 1928.

Ett tiotal män och kvinnor samlade runt en motorcykel med sidovagn. I bakgrunden en bil och ett trähus med en skylt som det står Tranås nya matvaruaffär på.
Jönköpings Motorklubb på utflykt till Tranås 1926.

Ett fyrtiotal personer, både män och kvinnor, uppställda för fotografering i en samlingslokal. Längst fram sitter fem män på golvet med benen i kors. I händerna håller de någon slags pokal.

Ett tiotal män och kvinnor samlade runt en motorcykel med sidovagn. I bakgrunden en bil och ett trähus med en skylt som det står Tranås nya matvaruaffär på.
Jönköpings Motorklubb på utflykt till Tranås 1926.

Maj 2017

Ett urval av 1 maj-fotografier från Smålands Folkblads bildarkiv.

April 2017

6 män i hattar och mössor och arbetskläder arbetar med en kanot som ligger på en ställning. Några meter bakom kanoten ser man en del av ett träshus med stängda träluckor för fönstret. En av männen har en pipa i munnen och tittar in i kameran.
Bilden är tagen vid Huskvarna Roddsällskaps båthus 22 april 1933. Foto: Hilding Nors, Huskvarna.

Mars 2017

Ett urval av fotografier från arkivet tillhörande Friluftsfrämjandet – Mullsjö lokalavdelning.

Februari 2017

Ett urval av fotografier från Ynglingaavdelningens (KFUM Jönköping) fjällfärd till Storvallen den 28 februari – 8 mars 1942.

Januari 2017

Ett urval av bilder från Anderstorps nya konsumtionsförening upa.

December 2016

Månadens dokument är en jultidning från 1904 som finns i arkivet tillhörande IOGT-NTO lokalföreningen 231 Enighet i Eksjö.  Logen bildades 1889 som TO templet 231 Enighet, namnet byttes 1922 till NTO-logen 231 Enighet. Förkortningen IOGT-NTO togs 1970, när de två stora svenska nykterhetsorganisationerna IOGT och NTO slogs ihop.

IOGT betydde ursprungligen Independent Order of Good Templars men sedan organisationen blev internationell avskaffades ordenssystemet och namnet ändrades till International Organisation of Good Templars. NTO står för Nationaltemplarorden. Efter sammanslagningen används dock inte förkortningarnas betydelse.

Olika annonser.
Det finns många spännande annonser i Jultidningen.

Häst och släde med människor åker över genom ett vinterlandskap i mörker.