Månadens dokument kommer i fortsättningen publiceras på den nya hemsidan www.arkivjonkopingslan.se

Maj 2023 – Dockskåpet från Västra förskolan

När jag var fyra år fick jag ett jättestort paket i julklapp som innehöll ett dockskåp! Jag hade mycket glädje av detta under många år. Vi är många, både barn och även vuxna, som fascinerats av dockskåpens värld; att få bygga, inreda, möblera och leka i en miniatyrvärld.

Hösten 2021 fick Jönköpings läns folkrörelsearkiv möjlighet att ta emot ett dockskåp som gåva från Västra förskolan i Jönköping. Huset består av två våningar med tre rum och kök, inrett med möbler och små detaljer i blandade stilar. Framsidan har två dörrar med glasfönster och en liten balkong i mitten.

Suzanne Berger framför dockskåpet från Västra Förskolan. Foto: Lars Östvall.

Det finns inga uppgifter om när huset byggdes eller vem som har byggt det. Men dockskåpet har enligt nuvarande personal på Västra förskolan funnits där under ett antal år och har säkert varit till glädje för många förskolebarn. Troligtvis är det barn som varit delaktiga i att bygga och inreda det grönmålade huset.

Ester Holgersson som under 1950-talet var förskollärare och föreståndare vid Västra barnträdgården (senare Västra förskolan) har berättat: ”Träslöjd var de flesta barn roade av och de fick själva bestämma vad de skulle snickra. Det blev ofta båtar, bilar eller hus. Enkla saker för de små och mer avancerat för de större”.

Västra förskolan har sitt ursprung i den Västra skyddsskolan som tillkom 1875 på initiativ från damer i Jönköpings borgarklass. I bevarade anteckningar och utdrag ur protokoll står det att läsa ”Socialt ansvarskännande kvinnor har samlats för att diskutera vad som kunde göras för de små barnen i Västra stadsdelen”. En kommitté tillsattes och föreningen fick namnet ”Fruntimmersföreningen på Förstaden i Jönköping” och den kallades även för ”Västra fruntimmersföreningen”. För en summa av 2 kronor om året gick det att bli medlem i fruntimmersföreningen.

Första åren höll Västra skyddsskolan till i hyrda lokaler, men 1896 byggdes ett eget hus till skolan på Brunnsgatan 30. Barnen som gick på skolan skulle vara från fattiga hem men i ett protokoll från 1894 står det också att ”Barnen skola ej vara här endast för mat och vård utan för uppfostran och lärdom”.

1910 började Dora Lönnegren som 12-åring att arbeta som barnflicka på Västra skyddsskolan. Hon har berättat ”Barnen kom vid 9-tiden. Lång väg hemifrån; Dunkehalla, Bymarken, Mariebo och så från tändsticksfabrikerna. De fick äta så mycket bröd som de ville, och vid 12-tiden blev det ärter, soppa och välling. Endast vid helger blev det risgrynsgröt. De sjöng och lekte, massor med leksaker som var skänkta och en härlig plan med gungor och sandlådor”.

På 1930-talet förändrades verksamheten på både Östra och Västra skyddsskolorna till en barnträdgårdsverksamhet för barn som gick både heltid och deltid. Från och med 1975 kom all verksamhet för barn i förskoleåldern att benämnas förskola och Västra barnträdgården blev Västra förskolan.

Vykort, Västra Barnträdgården. Inlån från Västra Förskolan leverans 2021/113.

Har du egna minnen från Västra förskolan eller känner igen det grönmålade dockskåpet så kontakta gärna oss på Folkrörelsearkivet: info@jlfa.se

/ Suzanne Berger, arkivassistent

April 2023 – Gnosjö Skytteförening

Tyvärr finns inga fotografier i arkivet tillhörande Gnosjö Skytteförening, men det finns andra intressanta dokument.

I föreningens matrikelbok 1900 – 1940 är 39 namn uppskrivna för första året. I kolumnen för yrkestitel har de nio översta namnen fått sin ruta ifylld. Här finner vi en pastor, en kronolänsman, en kantor, en ”ingeniör”, en schaktmästare, två industriarbetare, en ”jernvägsarbetare” och en industriidkare. Därefter tycks noggrannheten klingat av något, för att återuppstå mot slutet av matrikeln; på rad 31 finns en disponent, på rad 33 en fabrikör och på den avslutande raden en materialbokhållare.

Av matrikeln framgår också att den yngsta och äldsta medlemmen är 15 respektive 48 år. Under 1901 har föreningen vuxit till 65 medlemmar för att dala något under nästkommande år. Krigsutbrottet 1914 och året därpå har ingen stor inverkan på medlemsantalet, utan det ligger på 44 för 1914 och 49 för 1915. Dock är det en markant ökning året efter Andra världskrigets utbrott – men mer om detta längre ner.

Eftersom protokollen saknas har jag inte funnit ett exakt datum för föreningens bildande, men det verkar troligt att det sker någon gång mellan januari och april 1900. Det finns inga äldre handlingar i arkivet än matrikeln och flera andra dokument är från samma år eller åren strax därpå. Det finns till exempel en lånereversal på sex gevär från Carlsborgs gevärsförråd som är daterad 7 maj 1900. Föreningens första stadgar saknar visserligen datering, men i en resolution från Skytteförbundens ”Öfverstyrelse” den 2 juni 1904, fastställes det av föreningen insända förslaget på stadgar.   

Ett annat dokument värt att lyfta i sammanhanget är den skrivelse till ordföranden i Gnosjö skytteförening som expedierats av Jönköpings läns skytteförening signerad av en Wiedenhielm den 20 april i Nässjö. I skrivelsen redogör Wiedenhielm att Kunglig Majestät tilldelat föreningen 502 kronor, varav 402 kronor till skjutbanans ordnande och planering och 100 kronor till en materialbod. I dagens penningvärde (2023) motsvarar detta runt 34 000 kronor.

Mars 2023 – Sävsjö Frivilliga Befälsutbildningsförening (FBU)

Sävsjö Frivilliga Befälsutbildningsförening, (FBU) bildades den 26 mars 1929, på initiativ av dåvarande löjtnant, sedermera överstelöjtnant, Thorsten Fogelberg. Han samlade de som visat intresse för landstormsrörelsen, och fram till 30-årsjubileumet 1959 hette föreningen också Sävsjö Landstormsförening. Landstormsrörelsen var ett uttryck för folkets vilja till ett starkare försvar, och ur den växte många frivilligorganisationer upp runtom i Sverige. Målet var, såsom uttryckt i Sävsjö FBU:s stadgar från 1943, att organisera och utbilda frivilliga värnpliktiga befäl och befäl vid hemvärnet, att samverka med försvarsmyndigheterna och andra frivilligorganisationer, samt att ge förberedande militärutbildning till unga män som ännu inte nått värnpliktsålder (vilka man kallade för landstormspojkar).

De första åren fick föreningen mycket stöd från Sävsjö lottakår, som bidrog ekonomiskt och även ordnade mat vid de olika övningarna. Enligt den första verksamhetsberättelsen hade föreningen inte kunnat existera utan lottakårens stora engagemang. Även omgivande gårdar var givmilda i upplåtande av mark till övningar.  

Thorsten Fogelberg satt som ordförande i föreningen fram till 1940, då han flyttade från Sävsjö.

Att föreningen fick en mycket god start med ett 30-tal medlemmar tillskrivs Fogelberg, ”som med sin outtömliga energi värvade medlemmar och anordnade övningar till medlemmarnas fromma”. Hans ”skickliga och kamratliga sätt att ta hand om medlemmarna både utom och inom föreningslivet” gjorde honom mycket omtyckt, och när Fogelberg avled 1952 sörjdes han trots att han inte deltagit i föreningen på 12 år.

Emellertid var tillväxten i början långsam. Förklaringen sades vara en allmän försvarsovilja efter första världskriget, då förhoppningarna var en avrustning snarare än en skärpning. 1929 hölls den första övningen, vilken ägde rum i Hultaby slottsruin tillsammans med Östra härads landstormsförening. Därefter övades det veckovis. Efterföljande år anordnades också flertalet större övningar och många medlemmar deltog i sommarlägerkurser och tävlingar i olika orter runtom i Sverige. Fram till 1940 hölls årligen en särskilt stor övning tillsammans med föreningar från olika härader inom Jönköpings och Kronobergs län. Det spända läget på grund av andra världskriget satte emellertid paus för övningar och kurser, även om det till en början innebar att dessa bedrevs med ökad energi. Detta för att instruktörerna behövdes inom försvaret och inte kunde undvaras. Sävsjö FBU ställde ”14 officerare, ett antal underofficerare och underbefäl” till försvarets förfogande.

Arkivet efter Sävsjö FBU finns på Jönköpings läns Folkrörelsearkiv för den som vill veta mer!

/ Sebastian Karlberg, arkivarie

Februari 2023 – KFUM

Idrottssällskap, segelsällskap, sångkörer, musikkårer, storband, diskussionsklubbar, Onsdagsklubbar, Bibliotek, gossavdelningar, pojkarbetskommittéer, scoutkårer, sommarhem, basarkommittéer, sommarhem och byggnadsfonder – detta är bara några av många olika verksamheter som KFUK (Kristliga Föreningen för Unga Kvinnor) och KFUM (Kristliga Föreningen för Unga Män) ägnat och delvis fortfarande ägnar sig åt. Rörelserna kom från England till Sverige under mitten av 1880-talet. KFUK 1895 och KFUM 1897.

1966 gick de samman och bildade den gemensamma riksorganisationen KFUK-KFUM:s Riksförbund. Sedan dess har rörelsen i Sverige arbetat med unga människor utifrån värderingar som grundlades redan av de engelska ursprungliga motsvarigheterna YWCA och YMCA kring mitten av 1800-talet. Dock har verksamhetsformerna förändrats med tiden, efter unga människors aktuella behov.

2011 beslutades att rörelsen kort och gott skulle kallas KFUM – med betydelsen Kristliga Föreningen av Unga Människor.

Verksamheten tycks kontinuerligt få nya grenar på sitt organisationsträd. Idag är till exempel skateboard en ny verksamhetsform inom KFUM. Utöver idrotten, är musik och annan kultur centrala delar av KFUM:s verksamhet som engagerar många ungdomar idag.

På Folkrörelsearkivet finns över 100 olika arkiv som sorterar in under KFUM-rörelsen.

Bilderna nedan tillhör KFUM Jönköping och har nyligen blivit skannade. Tyvärr finns det inte så mycket information om bilderna, annat än att de är tagna kring 1920-30-talet . Bilderna har skannats från glasnegativ, glasdia, negativ och vanliga fotografier – med varierande bildkvalitet, varför många av dem har redigerats innan de lagts ut här.

/ Richard Fransson, arkivarie

För den som är nyfiken på mer om KFUM:s historia rekommenderas följande länkar:

https://kfum.se/om-kfum/var-historia/

https://sv.wikipedia.org/wiki/KFUK-KFUM

Januari 2023 – Pelé och VM 1958 (Folke Nilssons filmer)

Pelé, av många betraktad som den bästa fotbollsspelaren genom tiderna, gick bort den 29 december 2022. Hans fullständiga namn var Edson Arantes do Nascimento och han föddes den 23 oktober 1940 i Três Corações i Brasilien.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pel%C3%A9

Att tro att det skulle kunna finnas något om Pelé på Jönköpings läns folkrörelsearkiv är kanske långsökt, men det visar sig att det faktiskt finns några filmsnuttar från när Brasilien mötte Sovjetunionen på Ullevi den 15 juni i samband med fotbolls-VM 1958.

Bakom filmkameran satt Folke Nilsson från Jönköping och bredvid honom satt hans son, Jan – som alltså 55 år senare skulle komma att lämna denna film och ett tjugotal andra till Folkrörelsearkivet.

Vid genomgången av de filmer arkivet låtit digitalisera förklarade Jan för mig att anledningen till att VM-filmen har så korta och ryckiga scener beror på att det egentligen inte var tillåtet att filma inne på stadion. Folke hade försökt ”smygfilma” genom att hastigt slänga upp kameran en kort stund för att lika hastigt försöka gömma den igen. Pelé med nummer 10 på ryggen fångades, som ni kan se, med Folkes kamera flera gånger.

Brasilien vann matchen med 2–0. Inget av målen gjordes av Pelé, men han nätade vid sex andra tillfällen i turneringen, som bekant vanns av Brasilien efter final mot Sverige. Pelé är för övrigt den enda fotbollsspelare som vunnit tre VM-guld. Det är bra gjort.

/ Richard Fransson, arkivarie

December 2022 – Byggnadsföreningen Framtiden i Värnamo u.p.a.

På Folkrörelsearkivet finns arkiv efter ett femtiotal olika byggnadsföreningar. En av dessa är Byggnadsföreningen Framtiden i Värnamo u.p.a.

Föreningen bildades 1907 med syfte att uppföra ett Folkets Hus i Värnamo. ”U.p.a.” är för övrigt förkortning för ”Utan personligt ansvar”. Som många andra byggnadsföreningar var detta en andelsförening. De största andelsägarna var Arbetarekommunen, Nykterhetslogen 624 Fram av Verdandi tillsammans med olika fackföreningar – men även privatpersoner kunde bidra genom att köpa andelar i föreningen.

Folkets Hus stod klart redan 1908 och användes som ett sådant till 1926 då det såldes till Filadelfiaförsamlingen. Ny Folkets huslokal blev i stället gamla ordenshuset vid Köpmangatan som tillhört NGTO-logen 357 Värnamo.

1929 sammanslogs Folkets husföreningen med Föreningen Folkets Park u.p.a. i Värnamo. Det nya namnet blev Föreningen Folkets Hus och Park u.p.a. Värnamo.

För den som vill läsa hela historien om hur det kom sig att Värnamos första Folkets Hus blev ett Betelkapell rekommenderas följande länkar:

https://xn--vrnamo-bua.nu/nyheter/del-49-om-varnamo-100-ar-byggnadsforeningen-framtiden-del-1/

https://xn--vrnamo-bua.nu/nyheter/del-50-om-varnamo-100-ar-byggnadsforeningen-framtiden-del-2/

https://xn--vrnamo-bua.nu/nyheter/del-51-om-varnamo-100-ar-byggnadsforeningen-framtiden-del-3/

Här följer några exempel på arkivhandlingar ur Byggnadsföreningen Framtidens arkiv:

/ Richard Fransson, arkivarie

November 2022 – Skiva från Musikhallen, Jönköping

Oktober 2022 – Folkdansgillet Stjärnan Hjältevad

Folkdansgillet Stjärnan bildades 1978 och hade sitt säte i Hjältevad, Eksjö kommun. Inte långt efter föreningens upphörande 1 januari 2022 överlämnades föreningens material till Folkrörelsearkivet. Protokoll, verksamhetsberättelser, stadgar, fotografier med mera finns nu i säkert förvar för den som är nyfiken på Folkdansgillets verksamhet och historia. Längre ner kommer ett axplock av de 173 fotografier som ingår i gillets arkiv och som nyligen digitaliserats.

Större delen av fotografierna saknar tyvärr information. Att koppla år, plats, händelser och personnamn till fotografier långt efter fototillfället är en grannlaga uppgift som ofta kräver många timmars arkivforskning – i de fall det ens låter sig göras. Därför uppmanar Folkrörelsearkivet alltid sina föreningar att koppla information till sina fotografier medans tid är – innan det är försent!

September 2022 – Jönköpings Borgarhem

Vi fortsätter på förra månadens pensionärstema, fast ur ett annat perspektiv och ur ett annat arkiv.

Föreningen Jönköpings Borgarhem bildades den 27 november 1906 på initiativ av Jönköpings köpmannaförening och Jönköpings hantverks- och industriförening. Föreningen var enligt 1928 års historik:

en humanitär, alldeles privat institution med ändamål att här i staden upprätta hem åt ”äldre orkeslösa och i ekonomiskt hänseende mindre lyckligt lottade män och kvinnor samt barn, som en längre tid eller minst 10 år varit boende inom samhället och tillhört hantverks-, industri- och köpmannakåren”.

Ett hem för nämnda målgrupp kom så småningom också att byggas, närmare bestämt på tomt n:r 2 i kvarteret Sländan på Berghemsområdet som skänktes till föreningen av Jönköpings stad 1924. Efter en utlyst tävling antogs arkitekt Öbergs ritningsförslag på hur huset skulle planeras och se ut. Byggmästarna Engdahl och Persson fick, efter att ha lämnat lägsta bud, uppdraget att uppföra byggnaden. 1927 invigdes huset av Oscar Dahlbäck som var borgmästare i Jönköping från 1923 till 1953.  

Att det dröjde nästan 20 år innan föreningen kunde inviga sitt första hem är kanske inte så konstigt om man betänker att huset med inhägnad och planteringar kostade runt 70 000 kronor. Enbart medlemsavgifter hade inte på långa vägar varit tillräckligt. 1907 inlämnade föreningen en ansökan till Kunglig Majestät om att få anordna lotteri, men ansökan avslogs. 1910 arrangerades en hantverksmässa med lyckat resultat, vilket renderade föreningen 6000 kronor i behållning. 1913 upprepades initiativet och ytterligare 5000 kronor kunde läggas till föreningens besparingar. Därtill kom en donation på 20 000 kronor från en okänd donator och helt plötsligt såg både ekonomi och framtidsplaner betydligt ljusare ut.

På skylten som gjordes till 50-årsjubileet framgår att föreningen lyckades uppföra ytterligare ett borgarhem. Det andra hemmet låg på Rosenlund och invigdes 1947.

Där väljer jag att avsluta mina efterforskningar, men om DU skulle vilja fördjupa dig ytterligare i Jönköpings Borgarhems historia finns det goda möjligheter att göra det – på Folkrörelsearkivet finns 20 arkivlådor med material från föreningen som spänner mellan åren 1897 och 2010!

/ Richard Fransson, arkivarie

Källor: Jönköpings Borgarhem ID 4114, volym F I:1 Historik (1928), volym K:266 pressklipp (JP 18 november 1931).

Augusti 2022 – Vetlanda PRO

Förr som nu fanns ett behov av att organisera sig för att påverka levnadsvillkoren. Pensionärerna är inget undantag från detta.

PRO:s officiella historia börjar 1942 i Malmö, som var riksorganisationens hemvist fram till 1977 då kansliet flyttade till Stockholm. Dock bör nämnas att pensionärsföreningar funnits längre än så. SPF Seniorerna bildades redan 1939 i Göteborg och sjuk- och pensionskassor har funnits betydligt längre än så. Den första pensionskassan i Sverige var Flottans Pensionskassa. Den inrättades redan 1642.

Utöver alla sociala aktivitet med resor, körer, studiecirklar mm, så är ekonomisk trygghet, vård, omsorg och boendevillkor, matpriser och tandvård några av de frågor som varit i fokus för PRO.

Under 2020 lämnade Vetlanda PRO sitt arkiv till Folkrörelsearkivet. Det rör sig om handlingar som går tillbaka ända till själva bildandet den 17 september 1945. Antalet medlemmar uppgick då till 25 personer och årsavgiften för ett medlemskap låg på 1 kr och 50 öre.

På Folkrörelsearkivet förvaras runt 50 olika pensionärsföreningar från hela länet. Följ länkarna nedan för att läsa mer om PRO och SPF.

https://pro.se/distrikt/distrikt-jonkopings-lan/samorganisationer/samorganisation-vetlanda/foreningar/vetlanda/historik.html

https://pro.se/om-oss/pros-historia.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/SPF_Seniorerna

Juli 2022 – Lions Club Mullsjö

I början av juni tog arkivet emot material från Lions Club Mullsjö, så vi passar på att lyfta denna klubb som månadens dokument. Utöver protokoll, matriklar, korrespondens mm från mitten av 1950-talet och framåt finns det även ett hundratal diabilder och fotografier i leveransen. Många av bilderna är från jul- och vårmarknader i Mullsjö som Lions ordnat under 1990-tal och tidigt 2000-tal. Urvalet som visas här är gjort med GDPR i åtanke – detta som en förklaring till varför det inte alltid blir de fotografiskt ”bästa” bilderna som publiceras på hemsidan. Men innan den avslutande (lilla) bildkavalkaden, en kort historik över Lions verksamhet:

”Lions Clubs International, ofta benämnd Lions eller Lions Club på svenska, är en ideell internationell välgörenhetsorganisation som bildades i Chicago den 7 juni 1917 av affärsmannen Melvin Jones. 1948 kom lionsrörelsen till Europa och Lions Club Stockholm bildades som den första klubben i Europa. Medlemmarna arbetar ideellt och utan politiskt eller religiöst ställningstagande för människor i nöd och en värld i fred, efter FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Lions internationella motto är ”We Serve” (Vi hjälper), och det svenska mottot är ”För samhällsansvar och livskvalité”. Lions ursprungliga devis var Liberty intelligence our nation’s safety, där initialerna bildade ordet Lions. Utifrån detta antog man ett lejon som symbol. Lions logotyp utgörs av bokstaven L omgiven av två lejonansikten som är höger- res. vänstervända.” – https://sv.wikipedia.org/wiki/Lions_Club

Lions har varit en av Folkrörelsearkivets medlemmar sedan 2008 och material har lämnats från följande klubbar inom Jönköpings län: Nr 114 Lions club Tabergs Bergslag, Lions Club Habo, Lions Club Gränna, Lions Club Bankeryd, Lions Club Jönköping och nu senast, Lions Club Mullsjö.

/ Richard Fransson, arkivarie

Juni 2022 – Gislaveds Husmodersförening

Gislaveds husmodersförening bildades den 12 november 1934 efter ett föredrag av länsförbundets ordförande fru Cecilia Gränsström, Vetlanda. 14 husmödrar anslöt sig denna kväll, men redan vid föreningens första årsmöte kunde 58 medlemmar noteras. 30 av dessa hade dessutom redan hunnit skaffa de typiska husmodersdräkterna och därtill broderat förkläden.

”Husmodersrörelsen växte snabbt från starten, i början av 1930-talet fanns över 100 lokalavdelningar och i mitten av 1940-talet fanns 345 föreningar med cirka 28 000 medlemmar.”

https://sv.wikipedia.org/wiki/Husmodersr%C3%B6relsen

”Rörelsen hade sin bakgrund i det reformintresse som uppstod bland kvinnor i Europa under 1800-talet i samband med kvinnosaksrörelsens framväxt. Rörelsen svarade mot ett behov bland de hemarbetande kvinnorna att bryta sin isolering, förbättra sina kunskaper och samarbeta kring gemensamma problem.”

https://sv.wikipedia.org/wiki/Husmodersr%C3%B6relsen

Men åter till den lokala föreningen i Gislaved! Den 18 november 1959 ordnade föreningen jubileumsfest på Godtemplargården i Gislaved för att fira sina första 25 år. Jubilarerna kunde se tillbaka på en livlig verksamhet av slaktkurser, fiskkurser, blomkurser, bäddkurser, mjölkpropaganda – bara för att nämna några. Vid sidan av kursverksamheten ägnade medlemmarna sig även åt insamlingar av olika slag. Genom att anordna jul- och påskmässor, utlottningar av jul- och påskbord, mors-dag-bord och fars-dag-bord samlades pengar in som sedan skänktes till välgörande ändamål, däribland IM (Individuell Människohjälp) och Rädda barnen.

”År 1969 bytte SHR namn till Husmodersförbundet Hem och Samhälle och 1999 till Riksförbundet Hem och Samhälle. Organisationen arbetar i dag med bland annat jämställdhetsfrågor i hem och arbetsliv, konsument- och miljöfrågor, sociala engagemang, utbildning och kultur. År 1992 bildades även en ny utbrytarorganisation inom området, Fristående Husmodersförbundet (FHF), med ökat samhällsanknutet engagemang.” – https://sv.wikipedia.org/wiki/Husmodersr%C3%B6relsen

På Folkrörelsearkivet finns material fram till och med 1998 i arkivet tillhörande Gislaveds Husmodersförening. Ungefär vid denna tid genomförde också rörelsen sitt tredje namnbyte till Hem och Samhälle.

Hem och samhälle, som under många år varit en av Folkrörelsearkivets medlemmar upphörde årsskiftet 2021/22.

Textavsnitten utan källhänvisningar bygger på pressklipp Gislaveds Husmodersförening sammanställt i två album i vilka det även finns fotografier.

/ Richard Fransson, arkivarie

Maj 2022 – Huskvarna Missionsförsamlings Ungdomsförenings Sommarhem, Klippan

I mitten på 1930-talet inköpte Huskvarna Missionsförsamlings Ungdomsförening fastigheten Fagerberg på Egnahemsområdet för ombyggnad till sommarhem. Enligt uppgifter i JP den 4 juni 1938 så hade fastigheten en gång tillhört ”den framlidne soldaten Eng”.

Hur länge Ungdomsföreningen drev sommarhemmet känner jag inte till, men i Klippans arkiv finns dokument som tyder på att det var verksamhet där till åtminstone 1959. Den yngsta handlingen i Klippans arkiv är nämligen en gästbok som sträcker sig fram till 1959.

Höga berg och djupa dalar, en underbar utsikt med skiftande vyer för ögat gör att det är en upplevelse att stå på altanen å sommarhemmet Klippan en afton, då solen sakta dalar i väster.

Ur Smålands Allehanda från 4 juni 1938

Det var vanligt att sommarhemmen öppnade upp för säsongen redan kring Valborg och det är lätt att tro att fotografiet ovan är från ett sådant tillfälle, men så är inte fallet. Fotot är från ett ungdomsting i Huskvarna den 13 augusti 1939. Möjligen är fotot nedan även från detta tillfälle. I ett pressklipp som finns i Klippans arkiv står bland annat följande: ”Största uppmärksamheten tilldrog sig åtminstone från allmänhetens sida det mäktiga tusenhövdade demonstrationståget, som på eftermiddagen drog genom de centrala delarna av staden upp till sommarhemmet Klippan.” Tyvärr framgår det inte vilken tidning som klippts.

/ Richard Fransson, arkivarie

April 2022 – Popfotografier – The Who i Jönköping 1967

Om man hade 10 kronor och var ute i god tid kunde man i maj 1967 få se ett av världens största rockband på Folkets Hus i Jönköping – The Who. De var också ansedda som modsmusikens främsta företrädare. Under 1965-66 hade de en räcka hitlåtar, bl a ”I can´t explain”, ”Anyway, Anyhow, Anywhere”, ”My Generation”, ”Substitute” och ”The Kids are alright”. Särskilt låten ”My Generation” hade blivit lite av signaturmelodi för modsen. The Who bestod av Roger Daltrey (sång), Pete Townshend (gitarr), John Entwhistle (bas) och Keith Moon (trummor). I Jönköping skulle de uppträda torsdagen den 4 maj, som var Kristi Himmelsfärdsdag. Konserten var utsåld, och det kom folk från hela södra Sverige. Förband till The Who var Troublemakers och Hoods (från Jönköping).

Många jönköpingsbor minns än idag konserten och det finns även ett antal fotografier från detta historiska tillfälle. I Folkrörelsearkivet finns bl a tidningsfotografen Putte Merkerts arkiv, skänkt av änkan Gun Merkert efter att han avlidit 2013. Putte Merkert var född 1951 och som tonåring, lika intresserad av musik som av fotografi, hade han med sig sin kamera på flera av de konserter han såg på Rigoletto i Jönköpings Folkets Hus – bl a Manfred Mann, Cream och The Who. Från hans fina och gedigna dokumentation visar vi här två bilder från The Whos konsert. På den vänstra syns sångaren Roger Daltrey, och till höger gitarristen Pete Townshend.

Thomas Larsson från Nässjö var en annan som såg The Who i Jönköping, och som också hade kamera med sig. Så här berättar han om sitt besök på Rigoletto:

Vi tog tåget in från Nässjö, ivriga att se bandet som fått öronen att rycka med låten ”My Generation”. Bandets framträdande skulle ju vara nåt man inte sett tidigare, vilket stämde väl med vad vi fick uppleva! Jag hade påpassligt nog tagit med min tyska småbildskamera av märket Voigtländer, så medan grabbarna i The Who väntade på sin entré passade jag på att vifta med kameran för vakten i dörren. ”Pressfotograf!”, sa jag och han släppte in mej till bandet! Jag fick bråttom att bränna av dom lösa glasblixtar jag hade med mig, en efter en med snabba byten. Alla blixtarna fungerade inte, men jag hade tur som fick till  några bra bilder visade det sig senare efter framkallningen.

Thomas Larsson har skänkt ett antal digitala kopior av sina bilder från konserten med The Who i Jönköping.

Inge Fridén, sångare i jönköpingsbandet Ramblers, var också på konserten och minns att det var stark musik och rökigt. Dagen efter var han inne på Hagströms Musik, som låg på Trädgårdsgatan. Då kom en i The Whos team (det bör alltså ha varit Keith Moon) in och köpte plektrum, och nya trumpinnar. Han köpte inte ett par, utan flera stycken – de gick tydligen åt på konserten!

Om du vill läsa mer om The Who:s besök i Jönköping 1967, så finns det en artikel på hemsidan Rockarkivet.nu, och se även boken om Rigoletto!

Mars 2022 – Hoks Fredsförening

På Folkrörelsearkivet finns arkivmaterial efter ett tiotal fredsföreningar. En av dessa är Hoks fredsförening – alltså inte ”Holes Fredsförening…” som tidningen försöker göra gällande.

Innehållet i referatet går det dock inte ta miste på – krig är inte rätt väg för mänskligheten:

”De närvarande instämde till fullo med författarinnan Gaby Gyberg i orden: ”Må vi offra vår liv för det största och skönaste i tillvaron: Kärleken – ej för det lägsta och ömkligaste: hatet!” Om mänskligheten efterkomme dessa ord, bleve krigets barbari dömt till undergång. Ty kärlek skapar fred, och fred bevarar mänskligheten.”

På Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens hemsida finns en god historik över uppkomsten av själva moderföreningen:

”Den 2 april 1883 grundades det som i dag är världens äldsta ännu aktiva fredsförening – Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Den startade som en reaktion mot planer på ökade försvarskostnader av 42 riksdagsledamöter. Den liberale riksdagsledamoten Klas Pontus Arnoldson var en av dem och han räknas som föreningens grundare. Han fick som förste svensk Nobels fredspris 1908. Idéerna föreningen kämpade för från start följer med som en röd tråd fram till i dag: Mot upprustning och krig, för fredliga vägar att lösa konflikter, för rätten att vapenvägra och mot vapen. Kampen mot svensk vapenexport och för kärnvapennedrustning har pågått i decennier. Grundarna trodde på att lösa konflikter utan våld, genom skiljedom, vilket manifesterades i namnets andra led – skiljedomsföreningen.”

https://www.svenskafreds.se/om-oss/var-historia/

Månadens dokument avslutas med ett inskannat brev från riksföreningen som finns i Hoks Fredsförenings arkiv. Peace. / Richard Fransson, arkivarie

Februari 2022 – Tranås Hembygdsgille

Det ögonblick, då Tranås Hembygdsgille formellt bildades, inträffade den 31 oktober 1921. I praktiken hade det redan funnits ett tag, men nu konstituerades Gillet och stadgar antogs.

Den första tiden gjorde man inte så mycket mer än att utöva svensk folkdans, vilket gjordes regelbundet varje vecka. Dock rimmade denna sysselsättning illa med moderna kläder, varför styrelsen snart fick i uppgift att ta fram en lämplig hembygdsdräkt för danslaget, vilket inte var lika lätt som man hade kunnat tro.

I ett upprop i pressen efterlystes tips på dräkter från Norra Småland, men utan framgång. Lösningen blev istället att införskaffa dräktskisser från Nordiska Museet.

Till slut fastnade man för Unnarydsdräkten, vilken sades ha burits även i Norra Småland. Dräkterna lät man sy upp hos J. Johanssons A/B för en kostnad av 2000 kronor! Om inte damerna i danslaget hade hjälpt till med viss sömnad hade det blivit ännu dyrare.

De första tio åren i Hembygdsgillets historia är fyllda av resor, kurser, besök och bygdestämmor mm.

Den 31 oktober 1931 i samband med tioårsfirandet kunde Gillet räkna till 260 medlemmar.

Texten bygger i stora drag på de inledande sidorna i Tranås Hembygdsgilles 10-årsskrift.  / Richard Fransson, arkivarie

Här följer ett urval av fotografier ur hembygdsgillets arkiv.

Januari 2022 – Koge och Svenskbyborna

En tavla signerad Koge (Karl-Olof Gustavson) från 1969 är månadens dokument. Tavlan inkom i december 2021 i samband med en större mängd arkivmaterial från Unionen Småland.

Koge var dekoratör till yrket och verksam i Jönköping. Han började med en reklambyrå på Smedjegatan, sedan på Östra Torget innan han flyttade sin ateljé till museigatan (JP 2 augusti 2017). Som ni kan se har Koge använt ett fotografi som förlaga till tavlan, ett fotografi från svenskbybornas ankomst till Jönköping i början av augusti 1929.

Svenskbyborna var ättlingar till den svenska koloni som fanns på Dagö utanför Estlands kust, men som hamnade under ryskt styre när Sverige förlorade Estland till Ryssland vid freden 1721. I och med detta försämrades levnadsvillkoren drastiskt för den svenska kolonin. I början på 1780-talet beslöt dessutom den ryska kejsarinnan Katarina II att de svenska bönderna skulle flyttas till det nyerövrade Ukraina. Vandringen dit var lång och mödosam. Mindre än hälften av de 1200 personer som gav sig av på den 200 mil långa vandringen som tog runt ett år, nådde den plats norr om Svarta Havet som skulle komma att kallas Gammalsvenskby. Under mycket svåra förhållanden levde kolonin på denna plats fram till 1920-talet. Trots hjälpsändningar från Röda korset var till slut enda räddningen att försöka ta sig till Sverige, vilket man också gjorde. I Sverige mottogs man med öppna armar och i Jönköping ordnades en storslagen välkomstceremoni. Det var sannolikt en av 1929 års stora händelser i Jönköping, kanske till och med den största.  

/ Richard Fransson, arkivarie

Vill du läsa mer om Svenskbyborna och se fler fotografier så följ denna länk: https://jonkopingslansmuseum.se/bloggportal/museet/svenskbyborna/

December 2021 – Nässjö Fotoklubb

Nässjö Fotoklubb bildades 1942. Föreningens första ordförande var Walter Nordell och sekreterare var Ragnar Granéus. Fotoklubbens arkiv omfattar handlingar från starten 1942 till dess nedläggning 2009.

Månadens dokument är bilderna ur den fotoalmanacka klubben gav ut 1983. / Richard Fransson, arkivarie

November 2021 – Bredaryds Lottakår

Svenska Lottakåren är en ideell, allmännyttig och partipolitiskt obunden frivillig försvarsorganisation som ger kvinnor konkreta möjligheter att engagera sig i frågor om samhällets säkerhet, både nationellt och internationellt.

Sedan 1924 har Svenska Lottakåren stått för folkförankring och uppslutning kring hur vi tillsammans skapar ett säkrare samhälle. Ytterst är Lottakåren budbärare av varför frågor som fred, demokrati och mänskliga rättigheter är värda att försvara.

Svenska Lottakåren består av lokala lottakårer runt om i landet. Lottakårerna har egna styrelser och en egen verksamhet som varierar från lottakår till lottakår. De lokala lottakårerna har ofta en egen och delvis unik verksamhet.

I Sverige finns idag runt 100 aktiva lottakårer, fyra av dessa finns i Jönköpings län: Anderstorps lottakår, Jönköping-Eksjö lottakår, Villstads lottakår och Värnamobygdens lottakår. Bredaryds Lottakår var först en underavdelning av Värnamo lottakår innan den blev en egen kår. På Folkrörelsearkivet har vi dokument från 20 olika lottakårer inom länet.

/ Richard Fransson, arkivarie

Oktober 2021 – Sjung, Svenska Folk!

Månadens dokument är sångboken ”Sjung, svenska folk!”, utgiven 1906 av Samfundet för unison sång (SUS).  

Samfundet bildades efter svensk-norska unionsupplösningen 1905 och är verksamt än idag. Den ursprungliga tanken bakom samfundet var att genom sång stärka modet och samhörigheten hos svenskarna. Första upplagan av sångboken trycktes 1905. Alice Tegnér var under en längre tid huvudansvarig för redigeringen av sångboken och just detta exemplar som ni kan se på bilderna har varit hennes personliga exemplar. Alice Tegnérs son Torsten Tegnér (sportjournalist och boende i Nässjö) har en gång skänkt boken till Hans-Olof Görebrant som i sin tur haft vänligheten att skänka boken vidare till Folkrörelsearkivet. Tack Hans-Olof!

/ Richard Fransson, arkivarie

September 2021 – Brev från kinamissionär till Vita bandet i Eksjö

Den 19 maj 1909 skriver kinamissionär Hanna Dahlberg hem till medlemmarna och vännerna i Vita bandet i Eksjö. Hon inleder med att be om ursäkt för att brevet dröjt något, men förklarar att hon helt enkelt haft många brev att skriva, att hon inte orkat. Hon återger ett möte hon haft med en kvinna i London, det är en Mrs Gordon från Amerika som beskrivs som en varm missions- och nykterhetsvän. Det är det vita bandet i Hannas kappslag som fått Mrs Gordon att ta kontakt och vilja växla några ord. I slutet av deras möte säger Mrs Gordon att hon ämnar be för Hanna med stort intresse. Vore det inte för det vita bandet hade de sannolikt aldrig mötts eller språkats vid.

Resten av brevet är till större delen en detaljerad beskrivning av hur Hanna och hennes sällskap färdas med vagn genom det kinesiska landskapet. Slätter, berg och avgudatempel med sina avgudastatyer i lera avlöser varandra. Nattetid tar de in på värdshus i byar. Maten tillagas i smutsiga kök. Vart de än kommer tilldrar de sig uppmärksamhet. I byarna flockas folk omkring dem. Hanna ger prov på en smula självironi i samband med uppståndelsen:

”Barnen stå försiktigt nog bakom de stora för att så kvickt som möjligt springa sin kos, ifall vi komma dem närmare, ty vi äro naturligtvis mycket farliga. Vi äro ju utländingar, och dessa taga ur hjärta och ögon på små barn för att koka medicin av.”

De kinesiska kvinnorna är fascinerade av hennes stora fötter. Hon skriver:

”Det första de beundra är våra stora fötter. Jag måste draga av en sko för att visa att foten verkligen är så stor, så hela skon behövs. Vad som då blir lika märkligt är den egendomliga strumpan.”

I andra brevet daterat 12 februari 1910 berättar Hanna ingående om det kinesiska nyåret som hon uppfattar högtidlighålls och firas mer av kineserna än vad julen firas av svenskarna. Hon berättar om den långa processionen som slingrar sig genom staden och som avslutas med de högsta ämbetsmännen och mandarinen i öppen bärstol. Hon återger festligheterna, maten och ceremonierna kring hur gudarna kan blidkas med sötsaker:

”De som sända iväg honom, känna nog med sig, att guden behöver mutas med lite sötsaker, ty det har nog ej varit så helt beställt med deras goda vandel under den tid, han suttit väktare i huset, och när nu munnen är söt, då måste ju också orden bliva söta.”

Det är välskrivna och levande redogörelser Hanna lämnar till sina föreningsvänner i Vita bandet. Det finns ett hantverk i breven och en omsorg till orden och berättelsen – jag rekommenderar verkligen en läsning av breven i sin helhet.

/Richard Fransson, arkivarie

Augusti 2021 – Aneby Folkets park

Aneby Folkets park-förening bildades 1939. Här nedan kan ni se köpebrevet på tomten som Gottfrid Zetterstrand sålde till föreningen den 25 september 1939. Det andra dokumentet är en beviljad ansökan om att anordna ”offentlig nöjestillställning, omfattande dans jämte två st. s.k. amerikanska lotterier och lotteriet ”peka rätt”. Det sista dokumentet är ett avtal mellan parkföreningen och fem stycken ordningsvakter. Ville man jobba som ordningsvakt i folkparken behövde man bl.a. en visselpipa för att vid behov kunna tillkalla hjälp från kollegor. En fördel med visselpipor är att batteriet aldrig tar slut.

/ Richard Fransson, arkivarie

Juni-juli 2021 – ur Smålands Folkblads bildarkiv juni 1973

I veckan blev ännu en negativpärm i Smålands folkblads bildarkiv färdigskannad. Detta firas genom att låta några av bilderna bli månadens dokument. Tyvärr framgår inte alltid var bilderna är tagna, men via datumet (som dessutom har lagts in i filnamnet) kan man återsöka sammanhanget i gamla nummer av folkbladet – förutsatt att de blivit publicerade. Var så goda, här kommer rykande färska bilder från juni 1973!

/ Richard Fransson, arkivarie

Maj 2021 – Värnamoortens diabetesförening

I september 2020 tog Folkrörelsearkivet emot en arkivleverans rörande Värnamoortens diabetesförening.

Föreningen bildades den 25 februari 1969 vid ett möte på ungdomsgården i Åminne. Medlemsavgiften var 15 kronor. Nu har föreningen upphört / uppgått i GGVV-regionens diabetesförening. Länken öppnas i nytt fönster.

Utöver protokoll, verksamhetsberättelser, historiker, korrespondens med mera, innehåller arkivet nästan 1100 fotografier och diabilder från 1970-talet och framåt. Bilderna har digitaliserats.

Genom denna rika bilddokumentation från resor, julfester, bingoaftnar, loppmarknader, auktioner, kurser och sportevenemang levandegörs föreningens verksamhet och historia på ett sätt som är svårt att uppnå med bara ord.

/ Richard Fransson, arkivarie

April 2021 – Bredaryds Föreläsningsförening

Jakten på ett arkiv leder till ett annat

Den här månadens dokument handlar inte om Folkets Park i Bredaryd, men det är ändå där det börjar. Häromdagen inkom en fråga om det på Folkrörelsearkivet fanns handlingar från Folkets Park i Bredaryd. Frågeställaren sökte affischer, fotografier och programblad från parkens glansdagar, allt från 1940- till 60-talet var intresse; tiden när Snoddas kunde dra publik i tusental till parkerna runtom i landet!

Jag tog nästan för givet att det skulle finnas någonting inlämnat från parken, om än inte hela arkivet, så åtminstone något litet spår. Efter en sökning i våra databaser tvingades jag konstatera att parkens handlingar inte fanns hos Folkrörelsearkivet. Det fanns i alla fall inga handlingar inlämnade och ordnade under parkens namn. Men, tänkte jag, kanske kunde det finnas något om parken i andra arkiv?

Nästa steg blev således att titta i förteckningarna till samtliga arkivbildare från Bredaryd i hopp om att där finna något spår, någon lämning från parken, men även där blev det blankt.

Även om antalet arkivbildare från just Bredaryd inte är fler än ett tjugotal tillåter inte tiden i praktiken en genomgång, dokument för dokument, av arkiven.

Därför är det viktigt att det material som kommer in till arkivinstitutioner ordnas och förtecknas noggrant från första början för att inte bli den berömda nålen i höstacken.

I min sökning på ”Bredaryd” bland arkivets drygt 5500 arkivbildare fick jag 27 träffar. I det här fallet rörde det sig om relativt lite material fördelat på många arkivbildare, bara 44 arkivkartonger. Låt oss för enkelhetens skull säga att varje kartong innehåller 500 papper. Då är vi uppe i 22 000 sidor. Bläddra igenom dessa lät sig inte göras.

Jag litar på våra förteckningar, men jag vet också att den absoluta majoriteten av alla arkiv inte går att förteckna på dokumentnivå – eftersom förteckningen då i sig skulle bli oöverskådlig och därmed så gott som oanvändbar. Om det finns 200 protokoll i ett arkiv anges till exempel inte datum för varje protokoll, utan de samlas i olika serier på typ av protokoll och i så många volymer som behövs för att få till en bra balans mellan överskådlighet och innehåll i själva arkivlådorna.

Min plan var att titta i några av de fysiska kartongerna hos arkivbildare som skulle kunna ha någon koppling till parken. Kanske kunde det finnas ett parkprogram som en inkommen handling i arkivet tillhörande ABF, Arbetarekommunen eller Bredaryds Föreläsningsförening? Kanske hade någon annan förening förlagt ett arrangemang i parken och sparat en affisch, ett program eller en flyer? Det var dessa halmstrån jag grep efter.

Tyvärr, för vår frågeställares vidkommande blev mina eftersökningar fruktlösa, men för egen del var det ändå inte förgäves, eftersom jag fick tillfälle att stifta bekantskap med arkivet efter Bredaryds Föreläsningsförening.

Bredaryds Föreläsningsförening

Detta lilla arkiv visade sig ha en noggrant dokumenterad historia. Arkivet var på inga vis komplett, till exempel saknades så gott som samtliga protokoll, men genom de omsorgsfullt nedtecknade listorna över föreläsare och ämnen i ett vältummat häfte öppnade sig ett spännande titthål i historien. Därtill kan läggas en 25-årshistorik som också kastar sitt ljus över föreningens verksamhet, om än filtrerat genom upplevelserna och minnet hos kantorn Karl Åstrand, som var föreningens föreståndare de första 25 åren.

I historiken kan man läsa att föreläsningsföreningen bildades under hösten 1923 genom att stationsinspektör Aron Åkervall samlade ett antal intresserade till ett möte och att man omedelbart bestämde sig för att komma i gång med verksamheten.

Ganska tidigt i historiken nämns även en av fördelarna med att ta del av levande föredrag på plats i stället för via radio.

Vid åhörandet av ett radioföredrag är det ofta så mycket som inverkar störande, medan publiken i Bredaryd av föreläsarna alltid fått de bästa vitsord för enastående god uppmärksamhet.

Utdrag ur historik

I häftet med förteckningar kan man se att den första föreläsningen i föreningens regi hölls den 9 oktober 1923 av Fil. Dr. J. Boëthius från Nässjö. Ämnet var ”Är den västerländska kulturens undergång nära förestående?”. 160 åhörare var på plats och doktorn erhöll ett arvode på 25 kronor.  

Att det var en livaktig förening råder det ingen tvekan om. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Sammantaget hade föreningens 320 föreläsningar totalt 35 099 åhörare de första 25 åren! En imponerande siffra. Det framgår också av Åstrands resumé att det ingalunda varit raka spåret hela vägen. Man verkar dock haft tur med en trogen stamtrupp av besökare – och dessutom strategier för att hantera kärvare tider när åhörarna uteblivit.

En riktig fullträff fingo vi en gång då det var fråga om att på något sätt stimulera verksamheten: Vi höjde inträdesavgiften från 25 till 50 öre, och strax kom publiken. Man resonerar tydligen som så, att det som endast kostar 25 öre att höra är inte värt ett besök. 50 öre låter mera tillförlitligt.

Utdrag ur historik

Karl Åstrand skriver i historiken att han ämnar avgå som föreståndare efter 25 år på posten.

”Då jag nu definitivt kommer draga mig tillbaka som föreståndare, vilket är både min rättighet och skyldighet efter de 25 åren som sådan, är min önskan att föreningen måtte få en mer energisk och initiativrik föreståndare, som också kan stå kvar på sin plats efter en längre tidsrymd.”

Föreningen tuffade på utan Åstrand fram till 1960 då den blev vilande ända fram till 1985, då den slutligen lades ned. Kanske var det, som så ofta är fallet, att eldsjälarna som drev föreningen gick ur tiden och att det saknades nya krafter och viljor att ta vid. En annan faktor som kan ha spelat in skulle kunna vara televisionens intåg i folkhemmet. Folk blev förmodligen mindre benägna att lämna stugorna när man både billigt och bekvämt kunde ta del av den senaste underhållningen hemma i vardagsrummet.

Visst hade det varit roligt om det funnits fotografier, affischer och protokoll. Men man får helt enkelt hålla till godo med det som finns. Ibland är det metervis med protokoll och verksamhetsberättelser, ibland är det inte mycket mer än ett par nötta papper – och tyvärr är det i vissa fall inte ens det.

Jag hoppas att handlingarna efter Bredaryds Folkets Park till slut finner sin väg in till arkivet. Kanske ligger de i skrivande stund på en vind, i en källare eller i ett förråd och väntar på att någon ska hitta dem och rädda dem undan glömska och förgängelse.

/ Richard Fransson, arkivarie

Mars 2021 – Smålands Folkblad 1965

För er som inte fått nog av snö så kommer här ett urval av vintriga fotografier anno 1965 ur Smålands Folkblads bildarkiv.

/ Richard Fransson, arkivarie

Februari 2021 – Eksjö Frisksportklubb

I en intervju med Knut Nordin (Smålandstidningen, odat.) berättar han om sitt engagemang i Eksjö Frisksportklubb med anledning av att föreningen kan fira 50 år. Knut var en av dem som var med från allra första början. Inspiration till att bilda en frisksportklubb kom i mångt och mycket från tidningen Frisksport med Swing, berättar han. Den påverkade en grupp med ungdomar i Eksjö att träna och leva ett hälsosamt friluftsliv.

Med ledorden ”Hälsa, ridderlighet och fred” bildades så Eksjö Frisksportklubb den 27 maj 1937 vid ett möte i Eksjös vattenledningspark. Ett fyrtiotal ungdomar deltog i mötet.

En annan influens var även hälsoprofeten Are Waerland som vid flera tillfällen var i Eksjö och talade. Knut berättar: ”Givetvis var vi frisksportare och hörde honom. Det kokades mycket kruska efter hans besök. Hans idéer, som många skrattade åt, har ju nu accepterats ganska allmänt. Waerland var onekligen en banbrytare för hälsokost och frisksport.”

Givetvis var vi frisksportare och hörde honom. Det kokades mycket kruska efter hans besök. Hans idéer, som många skrattade åt, har ju nu accepterats ganska allmänt. Waerland var onekligen en banbrytare för hälsokost och frisksport.

Knut Nordin

Andra omständigheter som gynnade den spirande friskportsrörelsen vid den här tiden var den utbredda arbetslösheten, som innebar mer fritid och mindre pengar. Vanorna var tvungna att hållas enkla. Bristen på pengar gjorde att ungdomen fick satsa på sådant som inte kostade något. Att hålla sig i form och vara ute i naturen var ett billigt nöje.

Knut lyfter fram de så kallade strapatsproven som en del av klubbens verksamhet som ligger honom allra närmast om hjärtat.

Själva strapatsverksamheten med bildandet av strapatsklubbar startades i mitten på 1960-talet av Svenska Frisksportförbundet. Målsättningen var en något mer extrem form av friluftsliv än tidigare. Intresset för strapatsverksamheten var stort i Eksjö och man hade många medlemmar som åkte Vasalopp, cyklade Vätternrundor och deltog i flermilavandringar med övernattningar i det fria. Vid rikslägret i Alfta 1968 korades Eksjö FK till landets främsta strapatsklubb.

I slutet av intervjun ventilerar Knut sina framtidsförhoppningar: ”Givetvis hoppas jag att klubben ska leva vidare och att vi ska öka vårt medlemsantal. Jag vill särskilt se fler ungdomar i våra led, men eftersom vi har förbud mot sprit och tobak är det svårare för oss att få medlemmar än många andra organisationer. Här i Eksjö finns ett stort föreningsutbud för ungdomen varför konkurrensen är hård.”

Tyvärr verkar inte Knuts förhoppningar infriats. I protokoll från 2001-2002 framgår att klubben inte har många aktiva medlemmar kvar och man diskuterar möjliga åtgärder för att få ekonomin att gå ihop. Bland annat diskuteras försäljning av klubbstugan ”Farmen” som varit klubbens självklara bas i många år. Hur det gick vet jag inte. Inget material har kommit in till arkivet sedan 2002 och jag hittar inga spår efter klubbens verksamhet på nätet.

Ett urval av fotografier ur Eksjö FKs arkiv

Texten utgår från två pressklipp ur Eksjö FK:s arkiv (”Are Waerland gav impulser till frisksportarna i Eksjö” ur Smålandstidningen odat. och ”Eksjö frisksportklubb – en pigg 50-åring” ur Smålandstidningen 29 maj 1978). Även protokoll och delar av 50-årshistoriken har använts (Eksjö frisksportklubb ID 2594 vol. A I:3 och vol. F:2).

/ Richard Fransson, arkivarie

Januari 2021 – NOV. Logen 683 Framtidens Krav (Smålands Anneberg)

Efter ett föredrag af N.O.W. Agitator Herr Adolf Lundhgren bildades här i Anneberg lördagen 17. Nov. 1907. En ny loge av N.O.W. Den nya logen erhöll namnet Framtidens Kraf

Inledande rader i logens första protokoll.

Under hela första delen av 1900-talet förekom en livlig debatt om den höga alkoholkonsumtionen i Sverige och mängder av nykterhetsloger bildades i slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal. Många människor ansåg att missbruket ledde till stora problem och kostnader för samhället och även för enskilda personer.

Nykterhetsrörelsen växte sig allt starkare. 1907 inlämnades en motion till Riksdagen om totalt rusdrycksförbud, denna avvisades dock.

Logen Framtidens Krav förefaller har varit en livaktig förening. I arkivet finns en rik dokumentation om logens verksamhet från 1907 fram till 1963. Tyvärr upphör historien där då arkivmaterialet efter 1963 inte har funnit sin väg till Folkrörelsearkivet. Här nedan följer ett axplock av arkivalier ur arkivet efter Framtidens Krav.

/ Richard Fransson, arkivarie

December 2020 – Jönköpingskretsens Ynglingaförbund

I årsberättelsen 1895-1896 kan man läsa att ”Förbundets ändamål är ytterst detsamma som hvarje enskild ynglingaförenings, nemligen att få den manliga ungdomen vunnen och bevarad åt Kristus. Att underhålla sambandet mellan de troende ynglingarne, att sätta föreningarne i tillfälle att dela och utbyta andliga välsignelser, att sporra hvarandra till uthållighet och ökadt nit för Herrens sak och sålunda motarbeta tröghet och liknöjdhet, hvarigenom tillbakagång och affall vållas – dertill bildades förbundet.”

1896 hade man 28 anslutna ynglingaföreningar med totalt 805 medlemmar. Tillsammans samlades in drygt 1000 kronor under året som ”sändts till kommittén för svenska missionen i Kina.”

Upptagen i årsberättelsen finns även ett brev daterat 30 mars 1896 från kinamissionär Hugo Linder adresserat till Ynglingaförbundet. Han befinner sig i Pú-cheo-fu och återberättar om sitt missionsarbete. Bland annat så nämner han ett missionsmöte och bildandet av en församling:

”Ett ”missionsmöte” utlystes och bevistades af 20 deltagare och pågick 2 dagar. Vi hade gemensamma måltider, men hvar och en betalade sin mat. Så bildades en församling av 19 medlemmar, säkerligen en underlig ”församling” då hvarje medlem var opii-ätare, men dock en, som Herren synbarligen bekänner sig till.”

Årsberättelsen är undertecknad Efraim Sandblom och det torde rimligen vara samma Efraim Sandblom som fick det vackra fotoalbumet på sin 40-årsdag år 1900. Här nedan följer bilder på och ur nämnda album.  

Källa: arkivhandlingar ur ID 0538 Jönköpingskretsens Ynglingaförbund, Jönköpings läns folkrörelsearkiv.

/ Richard Fransson, arkivarie

November 2020 – Föreningen Dvalin

Bildandet av Sällskapet Dvalin

”Det var den 6 februari 1892 som några naturvänner överenskom att bilda en förening, där medlemmarna kunder meddela varandra intressanta ting som det läst om eller iakttagit inom naturvetenskapens vidsträckta fält. Initiativtagare till sällskapet var läroverksadjunkten  A W Arnell och övriga stiftare var läroverksadjunkterna C O von Porat och R Nordenstam […] Sällskapet fick vid starten namnet Dvalin och dess förste ordförande blev lektor A W Arnell.

Det sägs i en skrift vid 50-årsjubileet att behovet av ett naturvetenskapligt sällskap var mycket stort då Dvalin bildades. Vid den tiden fanns inga naturvetenskapliga tidskrifter i Sverige och populärvetenskapliga föreläsningar i ämnet var i Jönköping helt okända. Länge var Dvalin också en av de få föreningar som överhuvudtaget fanns i staden. Den var naturligtvis den enda som sysslade enbart med naturvetenskapen. Lite av sällskapets karaktär framgår av de här citaten ur 50-årsskriften:

”Det är naturligt att sällskapet Dvalin i sin egenskap av naturvetenskaplig förening fått en säker anknytning till sådana institutioner som Jönköpings högre allmänna läroverk och Svenska Mosskulturföreningen i Jönköping, vilka under årens lopp skänkt Dvalin en rad ordföranden och vice ordföranden, sekreterare och även andra flitiga och högt värderade föredragshållare.”

(Texten ovan är hämtad ur Sällskapet Dvalin 100 år – En jubileumskrift 6/2 1892 – 6/2 1992.)

En av Jönköpings äldsta och sannolikt mest anonyma föreningar

I samband med att Dvalin fyllde 100 år lyftes föreningen fram i en artikel i Jönköpingsposten. I denna artikel kan man finna något av förklaringen till varför föreningen förblivit så anonym. Dåvarande ordförande Lasse Svensson säger i samband med artikeln:

”Vi har alltid legat lågt med den utåtriktade verksamheten […] Vi har aldrig arbetat med någon medlemsvärvning, men vilka som helst kan egentligen väljas in. Men det krävs ett naturvetenskapligt intresse och att man kan hålla ett föredrag om något som rör detta område.”

I samma artikel står att läsa: ”Sällskapet Dvalin är en naturvetenskaplig förening och ser sig något som en föregångare till SNF, Svenska Naturskyddsföreningen, men är i motsats till SNF definitivt ingen folkrörelse. Under de första åren var Dvalin ett exklusivt sällskap […] då medlemmarna nästan uteslutande hörde till yrkeskategorier med akademisk anknytning.”

(Jönköpingsposten 6 februari 1992)

Dvalin – dvärg eller hjort?

”När sällskapet grundades 1892 föreslog initiativtagare lektor Arnell namnet Dvalin, som skulle symbolisera en av de fyra hjortar som enligt den fornnordiska gudasagan betade av det ständigt grönskande världsträdet Yggdrasil och som där hämtade livskraft och glädje. Senare menade en annan tidig medlem, lektor A. Åkerblom, att Dvalin snarare betecknade den dvärg som enligt Snorre-Eddan vid dagens slut lockade ”glödens drott” eller solen in i bergets salar, där den för Dvalin-bröderna spred ljus och vederkvickelse.”

(Gudmundsgillets årsbok 2007.)

Man kan kanske kan tycka att Arnell som var den som föreslog namnet Dvalin borde ha tolkningsföreträde, men Åkerbloms övertygelse om att det är dvärgen Dvalin som avses tycks ha varit den förhärskande uppfattningen bland föreningens medlemmar, åtminstone om man ser till de tidiga åren när fotografiet ovan framställdes. Där förefaller Dvalin vara mer dvärg än hjort.

Sällskapets verksamhet

Jag har valt att plocka några av de föredrag, demonstrationer, referat och notiser vid Dvalins sammanträden som står listade i 100-årsjubileumsskriften. De första tio åren är föreningen väldigt flitig med den här typen av programpunkter, uppskattningsvis uppåt 200 stycken, för att med tiden glesas ut något. Följande uppställning utgör således blott en bråkdel av deras samlade arrangemang:

Denna text bygger på jubileumsskrifter, trycksaker och pressklipp ur föreningen Dvalins arkiv som förvaras på Jönköpings läns folkrörelsearkiv. Arkivets handlingar spänner mellan åren 1892 och 2017.

/ Richard Fransson, arkivarie

Oktober 2020 – Nässjö IF

Månadens dokument är fyra fotografier från föreningens tidiga verksamhet.

”Historien om Nässjö Idrottsförening har skrivits av och om många personer och händelser under dess långa livstid och det svåra är inte att hitta dessa utan att endast reducera allt till en liten text. Här gör vi dock ett tappert försök.

Lördagen 22 november 1899 samlades 20 personer på Templarlokalen på Postgatan i Nässjö för att bilda Nässjö Idrottsförening . Inträdesavgiften fastställdes till 1 kr och veckoavgiften till 25 öre. 

1900 kom verksamheten igång och första tre idrotterna att verka inom NIF var Gymnastik, tyngdlyftning och brottning. 1907 tillkom bandyn som en gren inom NIF. Totalt har 15 olika idrotter huserat inom NIF innan de har antingen bildat en egen förening eller avslutat sin verksamhet helt. Bowling, handboll, ishockey, tennis, orientering, skidor, backe, brottning, skridskor, gymnastik, friidrott, tyngdlyftning, bandy, fotboll och simning är de 15 idrotter som verkat inom Nässjö Idrottsförening. Senast att lämna NIF var fotbollen som blev Nässjö FF 1985.

Bandyn är ändå den idrott NIF främst är kända för och den idrott som levt kvar och det fortsatt starkt. 2019 fyllde föreningen 120 år.”

Texten ovan är hämtad från Nässjö IF:s hemsida. Följ denna länk för att komma till hemsidan och läsa mer om Nässjö IF:s historia. Länken öppnas i nytt fönster.

”NIF bäst på stortävling i Nässjö 1905. Som tidigare anförts siktade NIF på att få den nya planen i så gott skick, att vi med heder skulle kunna inbjuda till och avhålla Smålands Idrottsförbunds tävlingar år 1905. Vår åstundan uppfylldes och dessa tävlingar anordnades samma år.”

Information i anslutning till fotografiet ovan.

/ Richard Fransson, arkivarie

September 2020 – Betalningsbössa för spårvagn

Den här typen av betalningsbössa användes vid flera spårvägar i landet däribland Jönköpings spårväg. De fanns i flera olika storlekar och i olika utförande på den övre delen där man stoppade i mynten.

Vid starten 1907 kostade det 10 öre att åka med spårvagnen för vuxna. Efter en tid infördes en prissänkning som innebar att mellan halv sex och åtta på morgonen var taxan 5 öre. Sänkningen var i huvudsak till för att arbetarna vid fabrikerna skulle kunna åka billigare till sina arbetsplatser. Samtidigt infördes en barnbiljett för barn under 12 år. Även denna biljett kostade 5 öre.  

Avgifter, biljetter, polletter och växlingsautomater har varierat och kommit i många former under åren. Lika stor variation kan man tänka sig att det var på försöken att undkomma betalningen. Redan i november 1907 ställdes en yngling inför Jönköpings rådhusrätt för att ha använt sig av ettöringar som pressats ut för att passa i betalautomaten. Pojken erkände att han vid tolv tillfällen begagnat sig av denna metod och därmed försnillat 20 kronor från Jönköpings kommunala affärsverk. Under åren skulle betalningsbössorna även få smaka på knappar, utländska mynt och andra former av föremål som alla hade det gemensamt att de inte var en giltig betalning.

Ett annat knep ”gratisåkare” tog till för att undvika avgiften var att hoppa över barriären vid den bakre plattformen istället för att gå fram i vagnen och betala vid avstigning. Det kan låta något bakvänt, men fram till och med sista december 1950 erlades betalning först vid avstigningen som då skedde längst fram i vagnen. Detta ändrades 1 januari 1951. Vagnarna hade då byggts om så att påstigning skedde fram i vagnen och vid samma tillfälle betalade man alltså för sin biljett.

Större delen av innehållet i denna omarbetade text är hämtad ur Magnus Widells kapitel ”Avgifter för spårvagnsresa” som ingår i den förträffliga boken ”Jönköpings elektricitetsverk och spårvägar – Ett hundraårsjubileum”. Boken gavs ut 2007 av Jönköpings spårvagns- och busshistoriska sällskap. Redaktionellt arbete och flera av texterna i boken står Lars O. Fältskog och Lennart Lindberg för. Boken kan köpas på Jönköpings läns folkrörelsearkiv för 75 kronor.

Vill man veta mer om spårvägen i Jönköping så rekommenderas också ”Sista resan med spårvagn i Jönköping – En tidsdokumentation av Anders Wirén” (Text och urval: Lars O. Fältskog), även denna kan köpas på arkivet till en summa av 50 kronor.

/ Richard Fransson, arkivarie

Augusti 2020 – Fotografier ur arkivet tillhörande De Förenade Förbundens (DFF) avdelning 69 Tranås

Förbundet bildades 1918 och upphörde 1962. Avdelningarna delades då upp i andra förbund.

Tranås har en lång tradition av att arbeta med skinn och läder. Redan under tidigt 1900-tal kom verksamheten igång när en körsnär började bereda skinn i ett tält i Tranås.

1917 grundades AB Tranås Skinnberederi som när det gick som bäst hade hundratals anställda och beredde alla typer av skinn. Både Svenska och utländska, inte minst från högvilt. Det är inte utan anledning som staden har betraktats som Sveriges inofficiella huvudstad för skinnberedning.

/ Richard Fransson, arkivarie

Juli 2020 – Fotografier och Glasplåtar från Frinnaryds hembygdsförening

I oktober 2015 lämnade Frinnaryds hembygdsförening fotografier och glasplåtar till Folkrörelsearkivet. Glasplåtarna har skannats och ligger numer i tryggt förvarar i ett kylrum.

Juni 2020 – Logen 306 Fridsam av NTO

På själva vårfrudagen 1889 samlades en grupp nykterhetsförespråkare i Vetlandas missionshus för att dryfta frågan om bildandet av en NGTO-loge i Vetlanda. Som talare på mötet hade man kallat in dåvarande komministern i Lannaskede, Sven Johan Norrlin. Han höll sitt föredrag inför en ganska liten, men nog så entusiastisk skara människor.

Initiativtagare till mötet hade i första hand varit sotarmästaren Sven Lind, jämte tre andra personer. De hade tidigare varit medlemmar i en IOGT-loge, men valt att gå ur denna. IOGT bildades 1851 i USA och kom till Sverige 1879 då den första logen bildades. Man förespråkade absolut nykterhet till skillnad från många andra samtida nykterhetsrörelser som istället förespråkade ”måttlighet”.

En Parentes

Anledningen till att Sven Lind och hans kamrater valt att lämna logen kan ha sin förklaring i att man sympatiserade med den Hickmanska grenen (efter amerikanen John J Hickman) som ansåg att rörelsen borde drivas med kristen grund till skillnad från den Malinska grenen (efter engelsmannen Joseph Malins) som ansåg att rörelsen borde vara religiöst neutral. Malins förespråkade även rätten för afroamerikaner att vara medlemmar utan att behöva bilda egna segregerade loger.

För att göra en lång och ganska trasslig historia kort, så utmynnade meningsskiljaktigheterna mellan de två grenarna i att ca 15 000 medlemmar och 200 loger i Sverige lämnade rörelsen och istället anslöt sig till det nya NGTO. De flesta av de som lämnade vid denna tid torde alltså ha varit Hickmaniter.

Åter till Bildandet av logen

Efter Norrlins föredrag följde en diskussion som utmynnade i en samfälld önskan om att få en NGTO-avdelning till stånd i Vetlanda. Logens namn blev Fridsam och numret fastställdes senare av Ordensrådet till 306.

25 mars 1889 bildades Logen 306 Fridsam av NTO i Vetlanda. 14 personer anslöt sig till logen vid starten. Men åren som kom var ganska kärva och logen hade några kämpiga år. I logen Fridsams 50-årshistorik från 1939 står att läsa att:

”Nykterhetsrörelsen rönte vid denna tidpunkt åtskilligt motstånd
och hade många svårigheter att övervinna. Logen förde följaktligen
i förstone en tynande tillvaro, och det var till stor del den nu 91-årige
nykterhetskämpen Sven Linds förtjänst, att den kunde uppehållas.
Lind rapporterade nämligen och betalade själv skatt för sju medlemmar
under ett helt års tid omkring 1895, under vilket år allt logearbete
låg nere.”

Det börjar gå bra

Runt 1901 började det åter ljusna för logen. Nykterhetsrörelsen började åter bli alltmer populär och medlemsantalet var stadigt stigande. De förbättrade omständigheterna gjorde att man på större allvar började diskutera frågan om att bygga ett eget hus. Den 9 juni 1901 höll man ett enskilt möte hos rektor Modén och en byggnadskommitté på 6 personer tillsattes. En tomt förvärvades raskt i kvarteret Ärlan till det facila priset av 100 kronor. Priset hölls nog nere dels för det goda ändamålets skull, men också för det dåtida mindre centrala läget.

Arbetet med lokalbygget kom snabbt igång och redan den 15 december samma år var man färdig för invigning. Vid invigningen närvarade bland andra entreprenören och byggmästaren August Bäckman och dåvarande kyrkoherden i Bäckseda J. Plym Forshell. Högtidstalet hölls av rektor Modén. Kostnaden på 2800 kronor för bygget hade man varit tvungen att låna sig till.

Verksamheten växer

Med åren tillkom en rad olika verksamhetsgrenar inom logen.

År 1912 bildades logens ungdomsförening n:r 96 Heimdal. 1914 kom man igång med studiecirkelarbeten. Cirklarna bestod bland annat av engelska, sång och musik, samt även amatörteater. Ungefär i samma veva som studiecirkelverksamheten kom igång grundades ett bibliotek. 1938 utgjordes bokbeståndet av 220 band.

Teaterverksamheten tog sin början 1919. Vid en sammanslagning av Templarorden och Nationalgodtemplarorden 1922 tillfördes logen automatiskt flera nya medlemmar från Templet Föreningsbandet, Vetlanda, vilket innebar ännu större verksamhet. En pojkscoutkår bildades 1929 och 1936 bildades även en flickscoutkår. Runt mitten av 1930-talet fick man även en verksam idrottskommitté inom logen, som 1939 bestod av allmän idrott, fotboll och bandy.

Denna text bygger i stora drag på Logens 50-årshistorik. Det är dock bara ett axplock ur denna. Logens verksamhet var långt mer omfattande än vad som här beskrivs och min redogörelse sträcker sig inte längre än till 1939. Jag avslutar med några avfotograferade handlingar ur logens arkiv, tidningen Förbudsomröstningen.

/ Richard Fransson, arkivarie

Maj 2020 – Jönköpings första radioutsändning och bildandet av Jönköpings Radioklubb

Maj månads dokument tillhör Jönköpings Radioklubb vars arkiv förvaras på Folkrörelsearkivet.

DE FÖRSTA TREVANDE STEGEN

1923 skedde den första radioutsändningen i Jönköping. Det var en tidning som ordnade en lokal sändning från en privat våning vid Kyrkogatan till den närliggande Brahe-salen i dåvarande Högre Allmänna Läroverket. Entrén kostade en krona och då bjöds det på musik, sång och tal.

Det finns ett kåseri i radioklubbens minnesskrift signerat PANG om ett annat tillfälle 1923 när folk samlades i Brahesalen för att lyssna på radio. Även då kostade det en krona. Den här gången skulle man även försöka få in London.

Men när London skulle kopplas in i sändningen gick det sämre. Då hördes det mest visslingar och underliga tjut ur den märkliga lådan. Men trots allt verkade de flesta ha varit nöjda. Utifrån detta började man fundera på om man inte skulle ta och organisera intresset för radio.

BILDANDET AV JÖNKÖPINGS RADIOKLUBB

Den spirande nyfikenheten och entusiasmen ledde till att en grupp gick samman och bildade Jönköpings radioklubb den 13 mars 1924. Detta hände alltså innan det fanns något rikstäckande radiobolag i Sverige. Radiotjänst kom inte till förrän 1925.

Den första tiden i klubbens historia präglas av experimenterande. Med hjälp av klubbavgifter och bidrag från personligt intresserade byggde man en liten sändare som utsände en del lokala program. Hela stationen inrymdes i en garderob på Stora Hotellet.

Ganska så snart vågade man sig på att reläa riksprogram via telefontråd från Stockholm. Dessa utsändningar skedde endast ett par kvällar i veckan.

Nästa epok blev att uppföra en efter dåtidens begrepp förstklassig sändarstation. Denna station stod färdig i slutet av 1926 och därefter gick klubben in i sin tredje epok när man blandade Jönköpings stämma i riksradiokören.

DEN FÖRSTA RIKSUTSÄNDNINGEN

Den första riksutsändningen från Jönköping gjordes 29 oktober 1926. Det var en verkligen högtidssammankomst med 300 närvarande i Stora Hotellets festsal. Tio punkter hade man på programmet som inleddes med Jönköpings regementes paradmarsch.  Därefter fortsatte man med Smålandssången. Några av de övriga programpunkterna var bland annat tre sånger och två epistlar av Bellman. Riksutsändningen rönte beröm och lovord från de alla flesta håll, men det fanns smolk i bägaren. Jönköpingsposten hade inte mycket till övers för Bellman och menade att man: ”…Skämt ut Jönköping inför hela landet.”

Men skandalen var inte värre än att man redan i december samma år återkom med Radioklubbens första barnprogram i riksradion.

Vid det här laget hade det tekniska experimenterandet nästan upphört och tagits över av telegrafverkets experter. Amatörintresset var därmed i stort sett frånkopplat.

PROGRAMVERKSAMHETEN

Nu blev det istället programverksamheten som dominerade klubbens och den stora allmänhetens intresse. I historiken står det att Jönköping gick djärvt fram med hembygdens toner i föredrag, underhållningsprogram och framförallt i barnprogram. Man var något av en förnyare inom mediet.  I Riksradion hade barnprogrammen tidigare mest bestått av uppläsning och sång. Jönköping skapade regi och handling. Man hade levande “ljudeffekter” bestående av personal som imiterade djur och man lät även barnen spela med i programmen. Barnprogrammen verkar ha varit mycket uppskattade bland lyssnarna runtom i landet, så till den grad att det var långt fler än bara barn som bänkade sig framför apparaten. Kulmen på programverksamhetens framgång blev ”Björkeberga” som var väldigt populärt bland lyssnare i alla åldrar – trots att det egentligen var ett barnprogram.

För den som vill veta mer om radiohistoria i Jönköping rekommenderas Jönköpings Radio- och Teknikmuseums hemsida.

/ Richard Fransson, arkivarie på Jönköpings läns folkrörelsearkiv och tillika styrelseledamot i Jönköpings Radio- och Teknikmuseum

April 2020

Fotografierna är tagna den 8 april 1972, då Eksjö Socialdemokratiska Arbetarekommun firade 70-årsjubileum på Eksjö Stadshotell. Fotografierna finns i arkivet tillhörande Eksjö socialdemokratiska arbetarekommun (2) (ID 2710) som förvaras på Jönköpings läns folkrörelsearkiv.

/ Richard Fransson, arkivarie

Mars 2020

Logen Ragnar Kämpe uppförde i början av 1900-talet ett ordenshus vid Vattentorget (Västerlånggatan 1-3), Vattentorget 1; Folkets Hus.
Bilderna är tagna över trädgården mot norr. Året är sannolikt 1906.

Anteckning på kortens baksida: ”Godtemplarträdgården i Eksjö öppnades för servering av alkoholfria drycker den 15 maj 1905 har under sommaren varit besökt av 6.000 personer. Bruttoinkomsten har uppgått till 2 045:26. Nettobehållning 800 kr 91 öre.”

På Folkrörelsearkivet finns 28 arkivkartonger med handlingar från Logen Ragnar Kämpe, varav den äldsta handlingen är från 1888. Det fullständiga arkivbildarnamnet är IOGT. Logen 248 Ragnar Kämpe, Eksjö.

Ragnar Kämpe bildades som en malinsk loge. Vill du veta mer om uppkomsten av IOGT-rörelsen i Sverige i slutet på 1800-talet och mer om skillnaden mellan de olika grenarna inom rörelsen så gå in på följande sida:

https://sv.wikipedia.org/wiki/IOGT

/ Richard Fransson, arkivarie

Februari 2020

Månadens dokument är ett foto på en efterlängtad föreningslokal. Därtill kommer tre bilder på samma hus eller plats fast vid tre vitt skilda tillfällen och sammanhang.

Logen Sirius n:o 247 bildades den 14 oktober 1882 ”med  tio (10) chartermedlemmar av J.G. Rydén från Jönköping, vilken även blev logen förste logetemplar.”

Det hade tidigare funnits en godtemplarloge i Nässjö som hette Betlehemsstjärnan, men denna hade avsomnat efter en kort tillvaro.

Den nya logen gick med stora steg framåt under de första tre åren, mycket beroende på nyfikenhet från allmänhetens sida. Därefter började medlemsantalet dala. Det svikande medlemsantalet hörde sannolikt ihop med svårigheterna med att skaffa en lämplig lokal. Lokaler som användes första tiden var bland annat Stora Missionshuset och den så kallade ”Gamla Skolan” vid Chefsgatan (som senare kom att bli idrottsföreningens lokal).

I slutet av 1885 var antalet medlemmar nere på endast 19 stycken. 1889 var antalet nere på 9, för att slutligen i maj 1891 endast vara 8 medlemmar. Logen hade under några år fört en borttynande tillvara och hade man inte kommit igång med att hålla logemöten igen under hösten är frågan om inte logen hade upphört. Hursomhelst, trenden hade vänt och 1892 rapporterades 35 stycken medlemmar. Dessvärre eldhärjades stora delar av Nässjö den 27 maj 1892, så även det hus där logen börjat hålla sina möten. Alla logens böcker och tillbehör blev lågornas rov, förutom medlemsmatrikeln som befunnit sig hemma hos en medlem. Även charter och standar lyckades man rädda.

I flera år diskuterades vikten av att finna en lämplig lokal alternativt bygga ett eget ordenshus. Flera byggnadskommittéer kom och gick utan resultat. Under några år hyrde man in sig i en lokal tillhörande Templarorden. I månadshyra betalade man 2 kr och 50 öre. Hyran höjdes under hösten 1995 till 3 kr i månaden. Under denna tid varierade medlemsantalet mellan 25-50 personer.

Efter några turer fram och tillbaka med anbud till municipalnämnden om att köpa tomt så blev ett köp äntligen av under våren 1899. Den 5 mars 1899 konstituerades logen Sirius byggnadsförening.

Ordenshusbyggandet kom igång på allvar under ledning av byggmästare J. Skarp och på hösten samma år kunde logen flytta in under eget tak. Huset invigdes med en större fest första söndagen i februari 1900. Logens medlemsantal hade vid denna tid stigit till 113.

Under kommande år böljade antalet medlemmar ganska kraftigt fram och tillbaka. 1909 hade man 247 medlemmar – det högsta antalet för logen dittills. När 35-årshistoriken skrevs år 1917 var antalet omkring 200.

Historiken från 1917 som ligger till grund för denna text finns i arkivet tillhörande IOGT logen nr 247 Sirius, Nässjö, ID-nummer 1870, volym G I:1.

Logen sammanslogs 1972 med IOGT-NTO Logen 110 Nässjö och erhöll namnet IOGT-NTO Logen 110 Sirius.

/ Richard Fransson, arkivarie

Januari 2020

Vi går händelserna i förväg och lägger redan nu ut skannade negativ från Smålands folkblad som månadens dokument för januari 2020. Alla har de det gemensamt att de är tagna någon gång i december 1965. God jul!

December 2019

Månadens dokument är två vinterbilder ur arkivet tillhörande SSU Enighet, Norrboda (ID 3009). Föreningen bildades 1929 som Norrboda SDUK Enighet. Namnbytet till SSU Enighet skedde 1959. Tyvärr har vi knapphändig information kring bilderna. Att döma av det tjugotalet bilder som ingår i Enighets bildarkiv verkar de haft roligt tillsammans och företagit sig en hel del utflykter. Om Du känner igen någon av personerna på bilden eller platsen så hör gärna av dig till Folkrörelsearkivet!

November 2019

Månadens dokument är ett foto ur arkivet tillhörande Nässjö Korpen Motionsidrottsförbund vars handlingar sträcker sig från 1949 fram till 2000. Historien bakom fotografiet döljer sig sannolikt i någon av de 18 arkivkartonger som finns förvarade på Folkrörelsearkivet. Kanske kommer en hembygdsforskare eller historieintresserad student hitta just denna historia och lyfta fram den en dag? Kanske kommer Du göra det? Det finns många saker som är både gömda och glömda i arkiven – och gömt eller glömt? är också temat på Arkivens Dag för 2019. Missa inte det! Alltid andra lördagen i november.

/ Richard Fransson, arkivarie

Oktober 2019

Standaret kommer från Svenska Gruvarbetareförbundets avdelning nr 48, Spexeryd. Avdelningen bildades, vilket även texten på standaret anger, den 27 juli 1907. Standaret är troligen avdelningens första, men säkerligen tillverkat före 1915. Gruvarbetareförbundet bildades 1895 som Svenska gruv- och bruksarbetareförbundet, men bytte 1902 namn till Svenska Gruvarbetareförbundet. Namnet ändrades ånyo 1915, till Svenska Gruvindustriarbetareförbundet, och därmed är standarets ålder inringad.

Ett standar är för en fackförening den viktigaste fysiska symbolen och signalerar sammanhållning och målsättning. Standaret från Spexeryd bär stroferna ”Sammanslutning är makt” och ”Proletärer i alla länder förena eder”. Det är dessutom konstfullt utsmyckat med frihetssymboler och andra dekorationer. Som historiskt dokument från demokratins framväxt i Sverige har det stort värde och bör förvaras på betryggande sätt.

Gruvindustriarbetareförbundet blev 1994 en del av Svenska Metallindustriarbetareförbundet, idag Industrifacket Metall. Metall är medlem i Jönköpings läns folkrörelsearkiv, där deras arkiv förvaras. På Folkrörelsearkivet finns även annat arkivmaterial från Gruvindustriarbetareförbundets avdelning nr 48, Spexeryd.

Stort tack till den numera avlidne Eskil Johansson, Ödestugu hembygdsförening, som räddat standaret till eftervärlden. Tack också till Bernt Ståhl och Daniel Petersson som varit drivande för att standaret till slut kommit till rätta på Jönköping läns folkrörelsearkiv.

/ Lars Östvall

September 2019

I början på augusti 1943 slog Folkparken i Skillingaryd upp portarna för allmänheten för första gången. Parken, vackert belägen i skogen strax söder om samhället och väster om järnvägen, bjöd på ett späckat program under invigningshelgen. Under båda dagarna medverkade en stjärnkonstellation från Helsingborg med titeln ”Happy-Trio” och för musikarrangemangen svarade den i orten välkända ArtSS Swing. Till detta kom även vanliga festanordningar.  (Omarbetad text från notis i Värnamo Nyheter från 12 augusti 1943).

Folkparksinvigningen var dock inte bara fest och glädje utan hade föregåtts av en hetsig debatt om huruvida dans skulle vara tillåtet i parken eller inte. Redan ett par veckor innan invigningen, den 27 juli 1943, kunde allmänheten ta del av en notis i Värnamo Nyheter som redogjorde för att kommunalnämnden avstyrkt anhållan om danstillstånd med 8 röster mot 2.

I ett reportage från Värnamo Nyheter den 3 augusti under rubriken ”Fullmäktige ville inte ha dans uti Skillingaryds park – Hetsig debatt vid sammanträde i Skillingaryd på lördagen” presenterades några av ledamöterna med motivering varför de var för eller emot dans.

Här redovisas två av dem. En för och en emot.

Nämndeman E. Åkerman ”sade sig var förvånad över nämndens avslagsyrkande och ansåg, att ungdomen i Skillingaryd borde få tillfälle att roa sig hemma i stället för att behöva åka till andra platser.”

”Målarmästare Henry Ottosson yrkade avslag, inte därför att han missunnade ungdomen glädje, men därför att man måste ha möjlighet att skapa sig glädje utan dans. Han påpekade, att den moderna dansen både av myndigheter och läkare betecknats som skadlig.”

Det verkar ha gått livat till i kommunalsalen den där varma lördagsförmiddagen för snart 80 år sedan. Så pass livat ”att ordföranden vid flertalet tillfällen fann sig föranlåten att återställa ordningen med klubbningar och bestämt påtala, att debatten avslutats för voteringen.” Även denna gång röstades danstillståndet ned.

Lördagen den 28 augusti var det återigen dags för fest i Folkparken, men som sagt, alltjämt rådde dansförbud – ett förbud som inte hörsammades av alla. Värnamo Nyheter skriver den 31 augusti 1943: ”Upploppsartat bråk vid fest i Skillingaryd – stenkastning mot polis. Nidingdåd i trädgård.”

Tydligen hade landsfiskalen och fjärdingmannen blivit tvungna att åka till parken och hindra danssugna besökare från att gå in på dansbanan. Missnöjda parkbesökare hade därefter i skydd av mörkret kastat grus och sten på poliserna när dessa begav sig hemåt.

”En del element hade emellertid fått blodad tand under uppträdet med polisen, och gingo därefter till angrepp mot kommunalfullmäktiges ordförande folkskollärare Comstedts staket och trädgård.”

Dansförbudet verkar ha hållit i sig ändå till den 13 maj 1944 då Parkstyrelsen annonserade i Värnamo Nyheter om DANS både lördagen och söndagen till Hilmers orkester från Ljungby.

Och precis när parkens dansgolv börjat fyllas i denna tillbakablick gör vi ett krumsprång följt av en piruett på 30 år och landar i parkens ”sista dans”…

En bit in på 1970-talet tjänstgjorde parkens lokaler som lagerlokaler. Men snörika vintrar ledde till att de eftersatta lokalernas tak började svikta och till slut, efter att parken stått öde och tom i några år, beslutade föreningen att parken skulle rivas. I Smålands Folkblad den 29 mars 1978 kungjordes att ”senast den 1 november 1978 ska alla byggnader var jämnade med marken och bortforslade”.

Pressklippen som ligger till grund för denna text finns i arkivet tillhörande Föreningen Skillingaryds Folkets Park u.p.a. ID-nummer 3485, volym A I:1. Här nedan tre affischer ur samma arkiv.

Vid tangentbordet, Richard Fransson

Augusti 2019

Den 12 juni 2019 höll Frälsningsarmén i Vetlanda sitt sista möte. Deras första möte hade hållits på dagen 129 år tidigare.

I det arkivmaterial som lämnats till Folkrörelsearkivet finns historien om hur kapten Mina Malmkvist och kadett Fagergren kom till Vetlanda den 12 juni 1890 och ”öppnade eld” i en lokal på Armégatan. Omkring 150 personer lyssnade vid detta tillfälle. På hösten samma år invigdes sju soldater och strängmusiken startade. Åtta år senare, 1898, startade Hornmusikkåren. På 1920- och 1930-talet fanns det en livlig gossmusikkår. 1945 bildades en ungdomsmusikkår. De första torgmötena hölls 1901. År 1950 hade frälsningsarmén i Vetlanda flest soldater, 100 stycken.

Månadens dokument är ett par bilder på några av de fanor, bland många andra handlingar och föremål, som Folkrörelsearkivet tog emot i början på juni 2019 från Frälsningsarmén i Vetlanda.

Juli 2019

Järnbruk i Gnosjö

Gnosjös relation till industrin fick en blygsam start under stormaktstiden då många av ortens unga tog arbete i gevärsfaktoriet i Jönköping. Det var först under 1700-1800-talen industrin kom igång ordentligt i kommunen.

Masugnen  
Häryds masugn var ett av de första tecknen på den begynnande industrin. 1780 flyttade den till Häryd från Gyllenfors bruk i Gislaved, och användes för att smälta det järn som utvanns ur sjön Härens botten. Allra först ut var emellertid Nissafors bruk som startade redan 1725. Därpå följde Marieholms bruk 1836. År 1819 brann masugnen ner och användes inte på många år. Först 1864 (1862 enligt vissa källor) byggdes den upp igen i samband med att Häryds bruk startade eget och skildes från Gyllenfors. Bild från 1980.

Marieholms bruk
Bruket grundades av Anders Wingård. Det var från början ett järnbruk, och det sista av dessa som startade i Småland, med undantag av Häryds bruks återuppbyggnad. Där tillverkades många olika järnprodukter, men också textiler, olika maskiner, och så småningom båtar. Bruket var hjärtat i orten Marieholm (som också fått sitt namn efter det), och var en av Gnosjökommunens större orter när industrin var som mest aktiv. Bruket ägdes en tid av ”Big Bengt” Erlandsson, grundare av High Chaparral, och såldes 1984. Numera är bruket ett center för olika evenemang. Här intill syns den före detta verkstaden 1984, innan den byggdes om till bostäder.

Järnbärarna
Statyn ”Järnbärarna” innan den placerades utanför Töllstorpsskolan i Gnosjö, 1982. Järnbärare var ett yrke som mycket riktigt innebar att bära järnet. Från bruket i Nissafors bar man järnstänger genom skogen till tråddragare i Gnosjö. Bilden är från 1982.

Vid pennan, Sebastian Karlberg

(Källorna till texten är inhämtade från Gnosjö kommuns hemsida och Marieholms bruks hemsida)

Juni 2019

Ett urval av fotografier ur Värnamo Brottarklubbs arkiv.

Korta fakta om Värnamo BK från deras hemsida (Länken öppnas i nytt fönster): http://www.varnamobk.se/index1.html
1934 bildades Värnamo Brottarklubb.
1940 blev Gösta Bogren och Sture Ekstrand VBK:s första svenska mästare.
1944 VBK bygger egen träningslokal i Prostskogen.
1948 blev Malte Möller 4:a vid OS i London.
1960 flyttar VBK till Sporthallen.
1966 vinner VBK lag-SM.
1967 vinner VBK lag-SM.
1968 vinner VBK lag-SM.

Maj 2019

Upptaktsmöte i Lövhult den 12 maj 1990. Fr. v. Märta Fransson, Ulla Mallin-Jakobsson, Harald Fröjmark och Lisbeth Öhlin

I historiken från 2017 skriver gillesmedlemmen Ingvar Jarfjord följande:

”I ett längre tidsperspektiv är naturligtvis 25 år, ett kvartssekel, ingen lång period. Men för oss gotlänningar och gotlandsvänner här på det Småländska Höglandet har de senaste 25 åren varit en särskilt viktig och minnesrik tid. Det har varit en period, som erbjudit ovanligt rikhaltiga tillfällen till gemenskap och samhörighet. Det har också varit en period med stort utrymme för uppmärksamhet och nostalgi kring vårt älskade Gotland.

Genom tillkomsten av Gotlands Gille Höglandet för nästan exakt 25 år sedan har vi fått goda möjligheter att regelbundet träffas några gånger varje år till rolig och trivsam samvaro, där naturligtvis Gotland oftast stått i förgrunden. Vi har haft rikhaltiga programinslag med anknytning till Gotland och stämningen har ofta förhöjts av sånger om och kring vår födelseö – det har inte bara varit ”När summarn kummar…”. Det förhållandet att vi pratat mycket om Gotland förtar inte det faktum, att vi – det tror jag åtminstone – alla känner oss väl etablerade här i Småland och att vi trivs väl i det småländska landskapet, tillsammans med alla trevliga smålänningar och alla andra ”länningar”.

Räkenskaper brukar inte tillhöra de mer underhållande handlingarna i ett arkiv, men Gotlands Gille har till och med gjort något roligt av detta! Se bild nedan.

 Gotlands Gille Höglandet bildades 1990 och upphörde 2017. Här kommer ett urval av handlingar ur arkivet.

April 2019

I slutet av oktober 1948 fick de kvinnliga affärsinnehavarna i Jönköping samt köpmännens fruar ett brev med posten. Det var en inbjudan att möta upp på Grand Hotells klubbrum torsdagen den 4 november 1948 för att, som det stod i brevet, om intresse fanns få till stånd en Jönköpings Köpmannaförenings egen damklubb.

Att intresse fanns, därom vittnade den imponerande samling av inte mindre än 60-talet kvinnor som mötte upp denna kväll.

Fru Anna Antonsson från Eksjö var kvällens gäst och hon informerade deltagarna om sin egen klubbs tillkomst och arbete. Inspirerade av detta bestämde mötet att enhälligt bilda klubben. Det blev en god start med 52 medlemmar som antecknade sig.

Andra klubbmötet ägde rum redan den 22 november samma år och antalet medlemmar ökade till 75 stycken. Under detta möte antogs stadgar, vari klubbens ändamål noga angavs:

1. Att arbeta för ökad sammanhållning inom köpmannakåren
2. Att höja kårens anseende för att nå ökad respekt från allmänheten
3. Att idka social verksamhet, huvudsakligast i form av gåvor såsom kontanter, kläder och mat. Den sociala verksamheten skall främst inriktas på f.d. köpmän och köpmänsänkor samt barn inom staden. I mån av tillgång och behov skall denna verksamhet utsträckas även utom Jönköpings stad.

Att döma av historiken verkar klubben levt upp till de angivna ändamålen. Beträffande det sociala arbetet följer här några exempel.

Kort efter bildandet sydde klubbens medlemmar 20 stycken kompletta baby-utstyrslar som skänktes till ett barnhem i Tyskland. Därefter började medlemmarna sy kläder till nödställda barn i Jönköping. Vid klubbens arbetsaftnar tillverkades ca 1000 plagg de tio första åren. Ytterligare omkring 600 plagg köptes in och delades ut.

Från 1950 hade klubben en faddertös, vars föräldrar var sjuka, som fick gåvor och kläder för runt 2000 kr.

Utöver detta ordnades årligen återkommande samkväm för gamla f.d. köpmän, julbjudningar på Borgarhem, adventskaffe på Kronikerhem, julblommor och matkorgar till gamla, sjuka och behövande.

1958 var klubbens medlemsantal 116.
Runt 80 stycken deltog vid 10-årsfesten som ägde rum den 25 oktober 1958.
Föreningen upphörde i mars 2011.

(Fritt formulerat ur Damklubbens 10-årsberättelse, Richard Fransson)

Här ett urval av fotografier från arkivet tillhörande Jönköpings Köpmannaförenings Damklubb

Mars 2019

Månadens dokument är en dikt skriven av sekreteraren till Askeryds Blåbandsförening vars 40-årsjubileum firades 29 mars 1931.

Å styrelsens vägnar i jan. 1932.

                           Sekreteraren

Februari 2019

Vinterbilder ur Smålands Folkblads bildarkiv från 1965 års Jönköping.

Januari 2019

I Eksjö Folkets Hus Förenings styrelseberättelse för år 1944 står att läsa:

”Styrelsen för Eksjö Folkets Hus förening u.p.a får härmed avgiva följande styrelseberättelse för det gångna verksamhetsåret. På förslag av Järn- och Metalls avdelning i Eksjö kallade F.C.O i Eksjö till ett sammanträde, som avhölls i Godtemplarhuset i febr. 1943. Därvid upptogs till diskussion bildandet av en Folkets Hus förening i Eksjö stad. Efter en längre debatt beslutades att tillsätta en kommitté, som skulle bestå av ett ombud från varje förening inom staden med Fakliga Centrals ordförande som sammankallande. När respektive föreningar utsett sina ombud, avhölls ett sammanträde i Verdandilokalen.”

Detta är upptakten till en utdragen kamp för föreningen att få till stånd ett Folkets Hus i Eksjö med ändamålsenliga lokaler. I styrelseberättelsen för 1945 redogör föreningen för att man under året köpt Templarsalen av NTO Enighet för en summa av 50 000 kr samt inventarierna för 1000 kr. Styrelsen tillägger dock att köpet av denna fastighet endast ska ses som ett led i föreningens utveckling: ”…så att i en snar framtid ett nytt och tidsenligt Folkets Hus kan anskaffas och tidsenliga lokaler kan ställas till stadens föreningars förfogande.” 

Vid fortsatt läsning framgår att lokalen verkar vara i stort behov av renovering och lämnar en hel del att önska när det kommer till både uppvärmning och sanitära anläggningar. Något år senare visar det sig också att lokalen inte kan tillgodose de många hyresförfrågningar Folkets Hus-föreningen får in från andra föreningar.

Men föreningen har alltjämt gott hopp om framtiden och längre ner i 1945 års berättelse står följande: ”Till sist vill styrelsen uttala den förhoppningen, att det blir mera fart på andelsteckningen så att vi i en snar framtid kan förverkliga allas vår dröm – ett modernt och tidsenligt Folkets Hus som uppfyller alla de krav och fordringar vår demokratiska tid kräver. Ett Folkets Hus till stadens och föreningslivets bästa.”

Redan 1946 uppstår en möjlighet att sälja Templarhuset till Eksjö Mejeriförening till en summa av 85 000 kr och samtidigt av disponent Sandberg, Nässjö, inköpa Godtemplarhuset för en summa av 91 500 kr.

Men hela affären går om intet. Templet Enighet opponerar sig och menar att Folkets Hus-föreningen ej haft rätt att försälja fastigheten då de inte begärt lagfart på fastigheten inom föreskriven tid. Det hela utvecklar sig till en rättstvist och den 15 september 1947 återlämnas fastigheten till Templet Enighet.

Det finns mycket mer att skriva om detta och vad som händer åren därpå. Den som är intresserad kan pussla ihop den långa och ganska invecklade historien utifrån de protokoll och styrelseberättelser som finns i arkivet. Men i denna text hoppar vi några år framåt och landar i ett pressklipp ur Smålands Folkblad från den 25 januari 1954 med rubriken ”Eksjö stad har sluppit billigt undan en kulturell förpliktelse”. Pressklippet sitter limmat i en av föreningens protokollböcker och är ett referat från invigningen av Eksjö Folkets Hus lördagen den 23 januari 1954. En högtidsstund för föreningen fylld av musik, tal och gåvor. Karl Kilbom, före detta riksdagsman, håller ett högtidstal vid detta tillfälle där han inleder med orden: ”När man ser det Folkets hus och den teatersalong som Eksjö har fått i dagarna, så ville jag gärna säga herrarna i stadsfullmäktige att ni sluppit undan en oundviklig kulturell förpliktelse fantastiskt billigt.” Orden går att koppla till föreningens långa strävan efter ett Folkets hus och att måhända kunde kommunen och de styrande i staden varit mer stöttande och behjälpliga i detta avseende.

Om huset

Fastigheten byggdes 1904 av IOGT-föreningen. Så småningom såldes fastigheten till en privatperson som under många år drev en bilverkstad i lokalerna. Först därefter köptes den av arbetarrörelsen till Eksjö Folkets Hus.
År 1987 såldes byggnaden och man köpte ”gamla” församlingshemmet på Läroverksgatan som därefter blev det nya Folkets hus.

December 2018

Tranåsortens Biodlareförening bildades 1912, hela 6 år tidigare än länsförbundet. Vid starten bestod föreningen av sammanlagt 17 biskötare.

1962 var det 50-årsjubileum. Detta år var också ett av de dittills mest lönsamma åren för hela länets biodlare. Honungsförsäljningen under sommarmånaderna, som tidigare år varit närmast obefintlig, översteg detta år även de tidigare årens toppmånader.

Under jubileumsåret var det 82 medlemmar i föreningen, varav ett 90-tal närvarade på själva festen. Deltagarna bjöds medtaga ”det allra bästa humöret”, och firandet ägde rum i Ungdomsgården i Tranås. Det var filmvisning, servering, musik, och de närvarande bjöds att fritt hålla tal och berätta om sina minnen. Det lottades ut ”fin-fina fruktkorgar” och hölls även en paketauktion med paket som medtagits, ett från varje familj. I samband med firandet delades även veterantecken i form av guldnålar från riksförbundet ut.

Vid 55-års årsmöte förekom denna text:

”År 1912 tillkom denna förening och 17 biskötare lade grunden till den allmännyttiga verksamheten som biodlarna i samarbete med sina bin utfört under de gångna 55 åren. Biodlingen är en stimulerande och fascinerande sysselsättning som människor med fritidsproblem borde pröva, och säkert är att den som en gång fått intresset riktigt väckt för denna så rikt givande fritidssysselsättning förblir biodlare så länge han kan och orkar. Vi får väl tacka de blomtrogna bina för att naturen omkring oss ser ut som den gör, varje växtart fortsätter praktiskt taget sin tillvaro i oförändrat skick, färgnyansen hos blommorna kan genom korsning förändras men arten fortlever. Många fler än som är fallet skulle säkert varit borta om pollinering genom binas medverkan ej skett. Då vi nu ser tillbaka på de år som gått finner vi att växlingar förekommit. Hade föreningen 17 medlemmar vid starten hade den 117 då den var på toppen. Mycket hade då hänt: två världskrig hade rasat med alla de restriktioner som följer med, då förbindelsen med andra länder blir bruten. Sockerransoneringen födde fram biskötare eller riktigare biägare. Många av dessa var inga riktiga biodlare men eliten blev kvar och fortsätter sin utomordentligt fina utövning utan att i första hand tänka på vinsten. Hoppas, mer eller mindre besvikelser och åter hoppas, det är biodlarens växlande men spännande upplevelser. Varje vår hoppas och varje höst summera resultatet, många kg härlig honung har härvid räknats in.

Föreningens ledning har under alla åren legat i händerna på några få personer intresserade ansvarskännande. På över 50 år hade föreningen endast tre ordförande och nu har den fjärde påbörjat sin period. Medlemsantalet har under en följd av år gått ner beroende på att gamla biodlare lägger ner verksamheten och rekryteringen motsvarar ej avgången. 70-talet medlemmar har dock fortfarande intresset på helspänn och en o annan ny ammas upp och så går biodlingen vidare till fromma för land och folk, stimulerande avkoppling för jäktande nutidsmänniskor. Vi hälsar nya medlemmar välkomna, sök er ut från gatans illaluktande motoravgaser och till naturens underbara värld bland blommor och bin.

En som hållit igång i 55 år.”

Sannolikt är det föreningens första ordförande som skrivit texten, då han 1962 var en av de personer som fick mottaga medalj och av dessa den enda som hållit på sedan starten.

1968 hade länsförbundet sitt eget 50-årsjubileum, till vilka festligheter föreningen i Tranås, tillsammans med övriga lokalföreningar, var bjuden. Efter en utflykt till Lyckås började festen i restaurang Backgården. Det var supé, musik, tal, dans, och lyckönskningar. En minnesskrift som tryckts i 1000 exemplar utdelades, en till varje förening, och såldes därefter för 1.50 kr styckvis. Förtjänstmedaljer i silver delades även ut. Till festen serverades ”Sandvichs, kyckling, glass och kaffe”.

Inbjudan till festen lydde följande:

”Bigubbar. Hör upp… Här manas till stor ”svärm” F E S T. Tag din ”Drottning” i vingen och häng med i svärmen under munter sång. Låt minnena flöda från de gångna verksamhetsåren under gemytlig festlig samvaro.”

2012 firade Tranåsortens Biodlarförening 100 år, och 2015 valdes den första kvinnliga ordföranden.

Vid pennan, Sebastian Karlberg

November 2018

Den 13 november 1941 hade Bokbindareförbundets avdelning 4 Jönköping möte på café Gillestugan som låg på hörnet Klostergatan / Kungsgatan i Jönköping.  På dagordningen stod uppenbarligen även fotografering. Ordföranden i lokalavdelningen var Folke Nilsson. I avdelningens protokoll står att läsa att förbundsordförande Gunnar Jansson överlämnade förbundets hedersmärke i silver till avdelningens äldste medlem, Karl Pettersson. Troligen en av männen på första stolraden.

Vid pennan, Richard Fransson

Oktober 2018

Fotografi ur arkiv Eksjö socialdemokratiska arbetarekommun (1) som bildades 1902 och upphörde 1974. Innefattade Eksjö med landsförsamling. Vid omorganisationen 1974 bildades Eksjö socialdemokratiska arbetarekommun (2) som omfattar hela Eksjö kommun.

Lockout  är en stridsåtgärd där en arbetsgivare utestänger anställda från deras arbetsplats och används normalt i samband med förhandlingar om nya avtal. Den är endast effektiv om arbetsgivarna är organiserade, men kan då snabbt bli omfattande eftersom den ofta berör alla anställda inom ett visst fackligt område.

I Sverige var lockout en effektiv åtgärd för arbetsgivarsidan vid exempelvis storstrejken år 1909 och metallstrejken år 1945.

Vid pennan, Richard Fransson

 

September 2018

Detta är ett av många fina fotografier som finns i Habo IF:s arkiv. Bilden föreställer Habo IF:s fotbollslag den 3 maj 1931 efter seger med 4-2 mot Sandhems IF. Habo IF bildades 1926.

Augusti 2018

Frälsningsarméns Hornmusikkår i Jönköping brukade någon gång varje år ordna en övningshelg då de inbjöd någon av rörelsens mer välkända musiker att leda densamma för att ge ny inspiration till musikanterna.
I augusti 1976 hade man satsat på en hel veckas övning och till denna inbjudit en av Englands kändaste och mest anlitade dirigenter som ledare. Stanley Boddington räknas vid sidan av Harry Mortimer som en av de mest uppskattade Brassdirigenterna i England. Han var under många år orkesterledare för the GUS (Footwear) Band med vilket han bland annat vann sex nationella mästerskap och dessutom världsmästerskapet 1971. I sina yngre år tillhörde han Frälsningsarméns musikkår i Kettering. David Thompson, dåvarande borgmästare i Kettering, hade en gång i tiden varit elev hos Boddington och följde av eget intresse med Boddington till Jönköping vid detta tillfälle. Fotografierna ingår i Frälsningsarméns omfattande bildsamling som förvaras på Jönköpings läns folkrörelsearkiv.

För att läsa mer om the GUS (Footwear) Band och Stanley Boddington rekommenderas följande sida (länken öppnas i nytt fönster):

http://www.thegusband.com/index.php

Juli 2018

Bakgrund Vita Bandet

Vita Bandet, engelskt namn Woman’s Christian Temperance Union (WCTU), är en ekumenisk kvinno- och nykterhetsorganisation med ursprung i USA.

WCTU grundades i december 1873, som en utväxt av det så kallade Kvinnornas korståg under vintern 1873–1874, där kvinnor träffades i kyrkor för att be och därefter marscherade till barer och uppmanade ägarna att stänga dem. De första orter där organisationer bildades var Hillsboro i Ohio och Fredonia i New York. De som sympatiserade med rörelsen knöt ett vitt band runt armen, och på så sätt skapades WCTU:s symbol.

Sommaren 1874 började man diskutera en nationell organisation, och i november 1874 bildades The National Woman’s Christian Temperance Union vid ett nationellt konvent i Cleveland, Ohio. Ordföranden 1874–1879 var Annie Turner Wittenmyer. Hon efterträddes 1879 av Frances Willard, som stannade på posten till sin död 1898. WCTU:s internationella organisation, World’s Women’s Christian Temperance Union (WWCTU) bildades 1883.

Vita Bandet i Sverige

Svenska Vita bandet bildades ursprungligen 1897, men utan kontakt med WWCTU. Den första föreningen som utgjorde en svensk avdelning av WWCTU bildades på Östermalm i Stockholm 12 september 1900 på Emilie Rathous inbjudan. Den 28 oktober 1901 bildades en nationell centralstyrelse. Året därpå blev föreningen allmänt känd genom det första nordiska mötet som hölls på Emilie Rathous initiativ. Där underströk hon kvinnans sociala ansvar. Samma år hölls stora rösträttsdemonstrationer över hela Sverige, i Stockholm bildades den första föreningen för kvinnans politiska rösträtt och inleddes en omfattande kampanj mot den lagligt reglerade prostitutionen.

Vid nyår 1903 öppnades Vita Bandets första byrå, en period av intensiv upplysningspropaganda igångsattes, och en social verksamhet av dittills oanade mått påbörjades. Inom kort hade hundratals lokalföreningar och över 200 fredsföreningar bildats. All denna verksamhet hade Emilie Rathou som Vita Bandets generalsekreterare att besöka, informera, inspirera och på olika sätt bistå. Dessutom redigerade hon under flera decennier Vita Bandets periodiska skrifter och höll ännu på ålderdomen inspirerande föredrag om föreningens tillkomst, verksamhet och mål.

Vita Bandet bedrev kursverksamhet för kvinnor och gav utbildningar i teoretiska och praktiska ämnen, exempelvis till barnsköterska och inom samhällskunskap. Man startade barnkrubbor, semesterhem för kvinnor, sommarkolonier för barn och mödrahem för nyfödda. Organisationen agerade även politiskt som lobbyist, och skrev förslag till motioner och skrivelser. Ofta handlade det om alkoholpolitik och kvinnors rättigheter.

Det är Emilie Rathous förtjänst att Vita Bandet har en väldokumenterad historia utgörande en viktig del av svensk kvinnohistoria.

[Texten är hämtad från Wikipedia:  https://sv.wikipedia.org/wiki/Vita_bandet#Historik ]

Avdelningen Vita Bandet Jönköping bildades 1907.

Juni 2018

Eksjö Folkets Parkförening bildades 1920. En av parkens initiativtagare var riksdagsman Karl Lundberg. Även om drivkraften till att bilda en park hade sin upprinnelse i arbetarnas spirande självkänsla och behov av egna förströelseformer, så utmynnade ansträngningarna så småningom i en samlingsplats inte bara för arbetarrörelsens folk utan en verklig folkpark där alla kunde mötas utan hinder. Under våren 1920 beslöt man sig för att köpa Eksjö Socialdemokratiska vänsterkommuns festattiraljer för 900 kronor i Hörbergs hage. Vid ett möte i Eksjö den 26 mars 1920 kunde man konstatera att ett fyrtiotal medlemmar köpt ett åttiotal andelar, vilket betraktades som tillräckligt för föreningens bildande.

Man hade således bildat en förening, men allt gick inte lika friktionsfritt i början. Husarerna och infanteristerna i stan drog tydligen inte alltid jämnt…

I protokollet för den 9 september står att läsa: ”På grund av att oenighet uppstått mellan K 4 och I 21 och det kommit till parkstyrelsens kännedom att I 21:s beväring utmanat K 4:s beväring i Folkparken eller dess närhet för att etablera slagsmål vid den dansafton, som styrelsen tänkt avhålla lördagen den 13 september, beslutade styrelsen att ej avhålla någon dansafton nämnda datum.” Om det verkligen blev något slagsmål förtäljer dock inte protokollet. (Texten ovan består till större del av några omarbetade stycken ur Eksjö Folkets Parks jubileumsskrift 1920 – 1945).

Efter ca 3 år ombildades föreningen till Byggnadsföreningen Folkets Hus och Park, vilken bestod till 1945, då den åter blev Eksjö Folkets Parkförening efter diverse utvidgningar och byggnationer. Fotografiet nedan torde vara taget inne i teatersalongen, som genom en tillbyggnad 1942 utökat antalet sittplatser till 492 stycken. Föreningen upphörde 1991.

 

Maj 2018

 

April 2018

Kretsmöte i Värnamo påskdagen den 16 april 1922 med bland annat NOV. Logen 1256 Verdandi (Skillingaryd) och NOV. Logen 624 Fram, Värnamo, musikkår. Logen 1256 Verdandi bildades 1921 och upphörde 1963. Logen 624 Fram bildades 1907.

Bilden är tagen utanför IOGT:s ordenshus i Värnamo. Fotot är inlämnat till Folkrörelsearkivet av Gunnar Blansch. Som andra person i andra raden från vänster ses Evald Blansch, som emigrerade till USA 1924.

 

Mars 2018

Fotografi ur Tabergs Bergslags Hembygdsförening arkiv som förvaras på Folkrörelsernas arkiv i Norrahammar. Fotografiet är en gåva från Oskar Johanssons dödsbo till Hembygdsföreningen.

”Det första stationshuset byggdes av trä i samband med att den första järnvägen i Värnamo, linjen från Halmstad, öppnades 1877. I villkoren för Skåne – Smålands järnvägs anslutning ingick bl.a. att denna järnväg skulle bygga ett nytt stationshus. Den nya byggnaden stod klar 1899. Det gamla stationshuset flyttades och byggdes om till bostad för banmästare och logement för överliggningspersonal.”
(Texten är hämtad från Banvakt.se, en webbplats om banvakter och banvaktsstugor i Sverige Länken öppnas i nytt fönster.)

 

Februari 2018

Fotografier ur arkiv tillhörande Svenska Träindustriarbetareförbundet avdelning 12, sektion Aneby som förvaras på Jönköpings läns folkrörelsearkiv.

Vill ni veta mer om hur man sätter ihop en smördrittel så kan ni gå in på Bygdeband – lokalhistoria på webben. Länken öppnas i nytt fönster:

http://www.bygdeband.se/bildgalleri/2327835/sverige/skane-lan/horby/horby-forsamling/horby-museum/gunnar-nilsson-visar-hur-man-tillverkar-en-smordrittel/

Januari 2018

December 2017

Nedanför denna text finns bilder på några av de handlingar ur den dokumentlåda som murades in den 10 juni 1927 vid en offentlig grundinvigningshögtid i samband med att Frälsningsarmén i Vetlanda byggde nya lokaler.

I dokumentet ”Dokumentslådans innehåll och historik” kan man bland annat läsa att:

”…grundinvigningsceremonin leddes av Brigadör Gustaf Friberg, D.O. i Smålands Div., i närvaro av kårens B.O. Adjutant och Fru J. Hafvenstein samt kårens soldater och ett stort antal närvarande av stadens befolkning. ”

Vidare framgår det av dokumentet att i lådan lades diverse gällande mynt, ett exemplar av Frälsningsarméns publikationer och ett exemplar av Hvetlanda-Posten och Hvetlanda Tidning.

Utöver dokumenten från lådan finns det dessutom två fotografier av rivningen av det gamla huset och tre husritningar över den nya lokalen.

November 2017

Två fotografier ur arkivet tillhörande Gislaveds Fackliga Centralorganisation (FCO) som förvaras på Jönköpings läns folkrörelsearkiv. Organisationen bildades 1934 och upphörde 1970, då den sammanslogs med Anderstorps FCO och Reftele FCO till Västbo FCO. Västbo FCO upphörde 1976.

Oktober 2017

Ur Historik från Logen 745 Oscars 50-årsjubileum 1946:

”Ett litet samhälle i slutet på 1800-talet.

Skillingaryd, handelscentrum för en stor landsbygd och känt för sina regementsmöten, var inte något stort samhälle i slutet av 1800-talet och det lilla som man hade att bjuda på i förströelse- och nöjesväg var inte av det uppbyggliga slaget. Järnvägsstationen och främst krogarna blevo därför livligt besökta fritidstillhåll. – I spriten fann man tydligen någon sorts utlösning för de nöjen man saknade. Det var ingen ovanlighet att hela vagnslaster, lastade till brösthöjd med sprit, kunde finna sin adress i Skillingaryd. Nykterhetstillståndet var mycket dåligt.

Men nykterhetsverksamheten hade inom landet börjat röra på sig. Som svampar ur jorden växte den ena nykterhetslogen efter den andra upp och naturligtvis spred sid denna rörelse också till Skillingaryd. På 1880-talet bildades en IOGT-loge. Den levde dock inte så länge och det dröjde ända till år 1896 då man den 1 december bildade Grundlogen 745 Oscar av NGTO.”

September 2017

Den 15 juni 2017 inkom till Folkrörelsearkivet ett antal arkiv från Polismyndigheten i Jönköping, däribland ett litet arkiv från Jönköpings Polisbefälsförening. Bland arkivhandlingarna finns ett kvitto på 100 riksdaler från 1857 från Brännvinsutskänkningsbolaget (Se bild nedan.) Pengarna var avsedda att tjäna som ett lönetillskott till polispersonalen i Jönköping.

Bolaget som reglerade brännvinsutskänkningen i Jönköping hade gått med god vinst under koleraepidemierna (1834 och 1857) och ränteavkastningen fick enligt bestämmelserna användas till allmännyttiga ändamål.

Utöver att donera pengar till polisen bekostade Brännvinsutskänkningsbolaget även vad man kan kalla för Jönköpings första prydnadsverk, nämligen fontänen i nuvarande Rådhusparken. Fontänen inköptes 1866 till en summa av 3000 riksdaler och skänktes till Jönköpings stad. Under flera år diskuterades placeringen av fontänen, en del tyckte att den skulle placeras på Hovrättstorget – eller Stora torget, som det då kallades. Till slut invigdes dock fontänen på nuvarande plats under högtidliga former den 17 juni 1872.

Enligt vissa uppgifter (Gudmundsgillet 1930 s. 65) avgjordes inte placeringen av fontänen definitivt förrän 1877.

Juli 2017

Under juni har SAAB:s verkstadsklubb lämnat in sitt arkiv till Folkrörelsearkivet. Stort tack till Conny Holm för den välordnade leveransen som bland annat innehöll den här fina affischen som torde vara från 1950-60-talet.

Juni 2017

Ett stort tack till Marianne Harrysson-Svensson för alla de fina fotografier hon skänkt till Folkrörelsearkivet! Några av fotografierna rör ”gamla” Jönköpings Motorklubb där Mariannes pappa, Harry Nilsson, satt som ordförande under flera år.

Jönköpings Motorklubb (JMK) ombildades 1944 genom en sammanslagning med andra klubbar. I jubileumsskriften 1944-1994 (s.9) kan man läsa följande:

”Före det andra världskriget fanns tre motorklubbar i Jönköping. Det var Jönköpings Automobilklubb – JAK – den ”fina” klubben med O- och T-tävlingar för bilar och mc på programmet, bl.a. den årliga återkommande ”Vättern Runt”. Det var JMK, var medlemsmatrikel upptog litet mer ”vanligt” folk som sysslade med samma sorts tävlingsverksamhet. Detta var den enda klubb som höll verksamheten igång under krigstiden, fast på sparlåga förstås. I mars 1941 hölls t.ex. en gengastävling på Munksjön.

Slutligen var det SMK, som var en sammanslagning 1933 av dåvarande Svenska Motorklubbens jönköpingsavdelning och Motormännens Riksförbund i Jönköping. Det var SMK som varje påsk körde ”Klevalidsloppet” på den gamla landsvägen Huskvarna-Lekeryd och på senare år i Norra Kleven, en av SMK för egna medel bekostad väg uppför det mäktiga stupet norr om Junexfabriken i Huskvarna.

Legendarisk tävlingsledare var den något häftige byggmästaren Enoch Lindén, om vilken det påstås att han vid hot om förarstrejk sade:

”Jag ska köra tävlingen med eller utan förare.”

JAK var med i KAK:s Landsförbund och dess sekreterare Folke Sigholm besökte i februari 1944 JAK för att söka blåsa nytt liv i verksamheten. JAK:s sekreterare, bilbesiktningsmannen Ivar Molin, förde då åter fram en gammal tanke om sammanslagning av stadens tre motorklubbar. Man beslöt att kalla representanter för klubbarna till ett möte redan 28 februari. Då var det förutom Folke Sigholm även KAK:s generalsekreterare H. Bucht närvarande och alla var överens om en sammanslagning.

Kommittén som bildades bestod av från JAK ingenjör Ingvar Molin och fabrikör C.A. Gawelli, från JMK skolvaktmästaren Edvin Andersson och verkmästare Gustaf Landgren och från SMK byggmästare Enoch Lindén och poliskommissarie Ernst Gustafsson. Den sistnämnde blev ordförande och Molin sekreterare i kommittén.

Tre sammanträden hölls och man beslöt kalla till ett allmänt möte den 30 maj 1944. Man föreslog också inträdesavgift med 5 kr och årsavgift med 8 kr varav 3 kr skulle gå till KAK:s Landsförbund. Man annonserade i lokalpressen och sände ut 200 inbjudningskort.

Vid denna tidpunkt fanns det 80 000 motorfordon igång i Sverige och alla drevs med gengas. Men det rullade cirka 3 miljoner cyklar i detta land som var helt isolerat från yttervärlden.

Det kom 44 personer till mötet, som beslöt bilda Jönköpings Motorklubb. Namnet Jönköpings Motorfordonsklubb förkastades.”

Maj 2017

Ett urval av 1 maj-fotografier från Smålands Folkblads bildarkiv.

April 2017

Mars 2017

Ett urval av fotografier från arkivet tillhörande Friluftsfrämjandet – Mullsjö lokalavdelning.

Februari 2017

Ett urval av fotografier från Ynglingaavdelningens (KFUM Jönköping) fjällfärd till Storvallen den 28 februari – 8 mars 1942.

Januari 2017

Ett urval av bilder från Anderstorps nya konsumtionsförening upa.

December 2016

Månadens dokument är en jultidning från 1904 som finns i arkivet tillhörande IOGT-NTO lokalföreningen 231 Enighet i Eksjö.  Logen bildades 1889 som TO templet 231 Enighet, namnet byttes 1922 till NTO-logen 231 Enighet. Förkortningen IOGT-NTO togs 1970, när de två stora svenska nykterhetsorganisationerna IOGT och NTO slogs ihop.

IOGT betydde ursprungligen Independent Order of Good Templars men sedan organisationen blev internationell avskaffades ordenssystemet och namnet ändrades till International Organisation of Good Templars. NTO står för Nationaltemplarorden. Efter sammanslagningen används dock inte förkortningarnas betydelse.