IK Tor…d – Ett av storlagen

Spelarna är, stående från vänster: Einar Hurtig (ordf.), Gunnar Roman, Hjalmar Bark/Andersson, Martin ”Slaktarn” Johannesson, Bertil Ask. Mittraden: Gunnar ”Pära” Holmer, Olle Nilsson, Stig Nyberg, Eskil Svensson, Sven Olsson (troligen). Sittande: Allan Nilsson, Karl-Erik ”Knabben” Ståhl, Nils Damgren och Hugo ”Putte” Sandahl.

Bildandet av Ik Tor?

IK Tord bildades 1919 på Centralkonditoriet i Jönköping. Från början var tanken att klubben skulle heta IK Tor. Det var inte ovanligt vid denna tid att idrottsklubbar och andra föreningar lät sig inspireras av nordisk mytologi vid val av namn: Heimdal, Freja, Oden, Balder, Brage bara för att nämna några.

Tyvärr var namnet Tor redan upptaget av en klubb i Uppsala, men eftersom man redan låtit sy upp en fana, vilket kostade ganska mycket pengar med den tidens mått mätt, så beslöt man sig helt enkelt för att lägga till ett ”d” i slutet av namnet – på så vis kunde man ju behålla fanan!

Ett av Jönköpings första storlag

IK Tord var ett av Jönköpings första storlag. Andra halvan av 1930-talet hade de något av en storhetstid. Lagets bedrifter fyllde både läktare och sportsidor.

1936 hade IK Tord lyckats avancera upp till den dåvarande näst högsta divisionen, DIV II ÖSTRA. Denna var indelad i fyra olika regionala serier med tio lag i varje. Det var alltså 40 lag i näst högsta divisionen. I denna division höll de sig kvar under fyra säsonger. Första säsongen lyckades de bäst och de hade goda chanser att avancera ytterligare. De vann dubbelmötet mot Hammarby IF som till slut blev det lag som vann serien och därmed också kvalplatsen med möjlighet till vidare avancemang. Andra storlag som Tord mötte vid denna tid och kunde hävda sig emot var bland annat IFK Norrköping och Degerfors IF.

Säsongen därpå spelade Tord i DIV II VÄSTRA. Även denna gång placerade man sig i toppen av tabellen, närmare bestämt på tredje plats efter Degerfors IF och Karlskoga IF. Säsongen 1938/39 hamnade man på sjundeplats. Säsongen 1939/40 gick det sämre och det blev nedflyttning till division III. Det berodde till stor del på att många spelare blev inkallade till armén under beredskapstiden. Det var helt enkelt svårt att få ihop ett tillräckligt bra lag för att bita sig kvar i näst högsta divisionen. I division III blev det några hårda drabbningar mot J-Södra som hade sin storhetstid framför sig, mycket tack vare de unga blivande stjärnorna i truppen, Karl ”Timpa” Simonsson och Ivar Eidefjäll.

84 år i glömska

Fotot är taget av den berömde Stockholmsfotografen Peddy Moberg. I 84 år låg det bortglömt innan Mattias Hult, Fotosamlare från Östersund, upptäckte det i en kartong med originalfoton han köpt i oktober 2020. Med hjälp av Lennart Larsson, som jämfört spelarna på fotot med dokumenterade laguttagningar, kan vi med största sannolikhet säga att fotot är taget i samband med bortamötet mot Årsta SK i Stockholm den 4 oktober 1936.

Fotografiet ovan publicerades under rubriken ”Minnesbilden – IK Tord” i Jönköpingsposten sommaren 2021. Originalbilden har lämnats över till Lennart Larsson och IK Tord.

Stort tack till Christian Johannesson för att Du kontaktade Folkrörelsearkivet och hade den stora vänligheten att ordna en kopia av fotografiet!

Robert Fur – Folkbildare, förkunnare & far

För en tid sedan tog Folkrörelsearkivet emot personarkivet efter Robert Fur. Han var en av förgrundsgestalterna under 1900-talets första hälft inom kristen utbildning och frikyrklig evangelisation.

Robert Fur föddes 6 september 1877 i Kvarnkulla i Björkö socken i nuvarande Vetlanda kommun. Namnet Fur tog han sig senare i livet. Från början hette han Malm, men Robert tyckte inte att Malm lät bra på småländska. I Kvarnkulla, liksom på många andra ställen i landet, gick en väckelsevåg fram i slutet på 1800-talet. En händelse som tycks ha präglat Robert under hela hans liv var när folk i byn en dag 1898 tog på sig finkläderna och gick man ur huse i väntan på Jesus återkomst. Missionären Fredrik Franssons skrift ”Himlauret” som också utkom 1898 var säkerligen något som bidrog till den intensifierade andligheten detta år.

Efter att ha utbildat sig till folkskollärare och arbetat som detta i flera år blev han så småningom rektor för Jönköpings Kristliga Folkhögskola, en skola han dessutom varit drivande i att grunda. Det är för övrigt samma skola som idag heter Södra Vätterbygdens folkhögskola och som 2019 kunde fira 100 år.

Trots familj och heltidsarbete åkte Robert ofta runt i landet på helgerna och predikade. Någon personlig ersättning för dessa resor ville han inte ha. Blev det tal om pengar så kunde han sträcka sig till att ta emot bidrag till skolan. I arkivet finns flera böcker innehållande färdiga manus och utkast till predikningar.

Bokomslag. Man sitter vid skrivbord med penna och papper.

Få människor har väl bättre passat in på uttrycket ”det livslånga lärandet” som Gunnar Fur. Vid 81 års ålder, 1968, påbörjade han licentiatstudier i Lund, dit han pendlade från Jönköping. Avhandlingens titel var ”Apokalyptisk-religiös litteratur i Sverige under 1800-talet”.

Roberts son, Gunnar Fur, påbörjade en biografi över sin far under rubriken Robert Fur – Folkbildare, förkunnare & far, men avled 2013 innan manuset färdigställts. Roberts dotter Gunlög Fur, professor i historia vid Linnéuniversitetet, tog sig an uppgiften att färdigställa boken som publicerades 2019.  

Det är en fantastiskt fin och intressant skildring av en komplex och ibland motsägelsefull man som uppenbarligen hade en enorm drivkraft och en arbetskapacitet utöver det vanliga. Det livslånga lärandet gällde inte bara honom själv. Robert brann för att inspirera andra att skaffa sig kunskap, särskilt barn och ungdomar. Han ville visa på hur viktigt det är med kunskap och tro för den som vill kunna förstå och förändra världen.

Roberts efterlämnade handlingar utgörs av brev, fotografier, artiklar, resedagböcker, räkenskaper, minnen, essäer, pressklipp, manus till predikningar mm. Arkivet fick ganska precis plats i en amerikakoffert – i vilket det också legat under många år innan det nu slutligen hamnat i arkivkartonger på Jönköpings läns folkrörelsearkiv.

Det är svårt att tänka sig bokens tillblivelse i den form den nu fått utan att också ta i beaktande tillgången till det rika personarkiv som Robert lämnat efter sig.